Drag me to hell

Det här är årets skräck komedi! För det är det verkligen, nästan så att man inte kan förstå sig på vad man ska tycka om den. Kort och gott handlar det om Christine som jobbar på en bank som en dag nekar en äldre tant ett tredje lån på sitt hus. Tanten lägger en besvärjelse på henne, tanten blir en kärring och skräcken börjar. Man sitter spänd av förväntan om vad som kommer ske härnäst, och när det väl gör det hoppar man upp ur stolen och sedan skrattar förnöjt. Jag älskar skräck, om det är bra skräck. Om det är en bra film vill det säga. Jag tycker ändå att den här är det, den har en hjärna bakom (Sam och Ivan Raimi) och det är mysskräck. Det är komiskt. I beat you, bitch! skrattandes triumferande. Äckligt komiskt; av tantens försök att bita henne med sina löständer utsparkade ur käften, en massa sörja som förs över från mun till mun, utploppandes ögon .. you name it! Chock - och skratt scener utlovas garanterat. Överhuvudtaget är det komiskt spel och replikbytande emellanåt vilket anger tonen i filmen. Vad man vill säga om slutet får man tolka själv. Som komedi var det ett bra slut, men som skräckfilm? Nja. Komediskt sett sympatiserar man inte på samma sätt än om det vore ren skräck. Som skräckfilm får den tre av fem för mig, som filmen i sig ((skräck)komedi) får den 3+ - för den är bra genomtänkt, har historia och uppfinningsrika detaljer med betydelse. Anta utmaningen - och se om helvetet finns!

En detalj som jag noterade var geten längre fram i filmen, vilket fick mig att tänka på att Satan aka Djävulen ju faktiskt representeras som en bock. Den Satan som de i filmen kallade Lamia besökte Christine som en skuggfigur i form av en bock, med hårda steg av klövar och horn på hjässan. Men först när de presenterade en riktig get i filmen kom jag på att det ju är mitt djur, stenbock. Jag blev lite dragen ett tag .. to hell .. Jag har ingen kunskap om det fenomenet, men visst är det festligt ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback