Forgetmenot

The lake house - en underbart fin film. Sandra Bullock och Keanu Reeves i huvudrollerna som lever i varsin tid. Hon i nuet som år 2006 och han två år tidigare, dvs 2004. Av någon anledning kan de kommunicera med varandra genom brev till varandra, vilka de på traditionellt vis skickar till varann via brevlådan till deras gemensamma hus. Och det är det som är det fantastiska med film (det som gör film) - att man accepterar filmens verklighet som om den vore den riktiga. Det är komiskt att se på när de står i sina egna tider och ser på hur brevlådan öppnas och stängs av en för dem osynlig hand. Tiden står verkligen still, och jag är helt förstummad av filmen. Helt fantastisk! Jag var lite skeptisk till i början av upplägget, och man sitter och väntar - men det är en njutningsfull väntan. Genialiskt gjord! Tiden går för dem, men ändå inte. Deras verklighet som aldrig kan mötas, det skiljer alltid två år mellan dem, men kärleken mellan dem blir större och större. Han kan i sin tid möta henne som den hon var då, men det betyder att hon överhuvudtaget inte vet vem han är. Hon skulle däremot kunna möta honom i sin tid, men ingen av dem skulle kunna veta var han är vid det laget. Det är han som skulle behöva vänta i två år, vilket är tillräckligt för henne då kontakten med honom började och hon vet vem han är. Hon bryter kontakten med honom på grund av tidsdistansen - trots sin kärlek. Ogripbara kärlek, vad det än är för kärlek - för det är ju trots allt kärlek ... Efter två år utan kontakt med honom träffar hon på hans existens i sin tid, men finner honom inte livs levande. För att kunna rädda honom och deras kärlek återvänder hon till huset, skriver till honom och utsäger framtiden för honom  - med faktumet att de måste vänta ytterligare för att kunna mötas i en förenanade tid. Då hans blir hennes, och hennes blir hans. För de vet att kärleken är värd att väntas på. Förbryllande, men otroligt bra film - därför så värd att ses om och om igen. Fantastiskt underbar film!