Forgetmenot

Mest för en kul grej skickade jag in en jobbansökan igår, för att se om man överhuvudtaget hade någon minsta chans. Imorse ringde en man och frågade om jag kunde komma på intervju/provpass, och det imorgon redan. Det har gått så fort att jag inte hunnit tänka efter vad det är jag gett mig in på. Ett telefonjobb är det dessutom, för hjälpfonden. Och jag som hatar telefoner - hur tänkte jag?? Jag tänkte väl utan att tänka att det kunde vara en bra grej, och själva jobbet i sig är ju för en god sak det också. Men googlar man om företaget finns det att läsa om att pengarna man samlar in inte alls går till cancerforskning och att man inte gud vet vart de hamnar. Dessutom lär en kompis till mig ha haft något liknande jobb, om det var just det här eller en annan fick jag aldrig klart för mig, men som hon aldrig fick någon lön för. Jag blir hellre lurad än är pessimistisk, helt klart .. Något gott lär det föra med sig, om än en erfarenhet mer i jobbväskan. Men känns lite surt om det skulle visa sig bli en dyr historia. Men äsch, låt det bära eller brista - jag tänker ge det en chans imorgon i alla fall ... fortsättning följer ...