Modigt med film

När jag sade att det finns flera filmer som jag vill se till mamma och att en av dem är Antichrist, sade hon på en gång att den ska jag inte se. Som hon är, är det inte konstigt. Men även jag tycker den verkar lite extrem, och skulle inte vilja se den på bio - men se den ska jag nog göra hur som helst någon gång. Lars von Trier har ju gjort flera bra, starka och hemska som Dancer in the dark och Dogville - och då säger mamma att Trier dessutom var psykiskt sjuk när han gjorde Antichrist. Det första jag utropar helt spontant är coolt! Och efter att ha läst på om filmen och honom lite mer har jag lite mer vetskap. Sant att han lidit av ångest sedan länge, och att filmen varit en sorts bearbetning av deprimering och blivit som ett resultat av hans mardrömmar om sex och religion (?). Vissa scener kan jag väl kanske säga direkt att jag kommer blunda igenom, om man kommer hinna. Kanske får jag tänka till en extra gång innan jag bestämmer mig för att se den. Men det enbart av personliga skäl - annars tycker jag att det är riktigt modigt och häftigt av Trier att göra en sådan film. Det är mod på hög nivå att erkänna och använda sig av sig själv på det viset för konstens skull. Men vad skulle annars konsten bygga på? Provocerande eller inte - jag säger det jag brukar säga - det är det film innebär, att förstöra, uppröra och beröra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback