Forgetmenot

Det är som om en enorm lättnad har lagt sig i min kropp. Att något tungt har lyft av från mina axlar och äntligen kan få mig att slappna av. Jag är så rädd att det kan komma tillbaka av ren rutin, men jag är så glad att jag kan känna så här nu vilket jag ska försöka leva på länge. Knutarna sitter dock kvar innanför huden, väntar på att bli upplösta så som hela jag kände mig för en stund sedan. Upplöst och flytande ut och upp mot himlen så lätt. Jag bor trots allt i min kropp och har fötterna kvar på jorden, begränsar mig själv på sätt och vis - men ändå inte. Knyt upp mig!