Forgetmenot

Idag var första gången jag fick vara kameraman =D Skitkul! Stora kameror som på riktig television, med hjul och allt. En kvarts miljon kostar en sådan, och det skulle inte vara kul att råka tappa den i golvet. Jag var ganska nervös till i början, och trodde inte att det skulle gå bra. Men vi fick bra instruerat för oss hur de fungerar och vad det är man gör med dem. Det enda man behövde tänka på var att, i och för sig rulla det stora ekipaget vilket var ganska tungt och svårstyrigt, men framförallt att ställa skärpa och utsnitt, alltså rätt zoom så att det ser bra ut. Kände mig som en äkta kamerakvinna med kamera nummer ett, hörlurar på och med batteriet fastknäppt i bakfickan. Vi kameramän (jag som enda kamerakvinna) hade kul åt att tjuvlyssna på dem i kontrollrummet, och de var de som ordade ut vilka bilder vi skulle ta, men vi på golvet kunde inte kommunicera med dem mer än att svara på kameraspråk. Med andra ord att tilta (föra kameran upp och ned) och panorera (föra den från sida till sida) för att säga ja och nej. Det var inte alls svårt, bara lite, och så var det ju bara en övning också - med bara bilder på notställ som andra bläddrade runt i, själv stod man still och bara ställde in kameran på rätt inställning. Värre blir det på fredag när allt ska vara klart och färdigstyrt, då ska jag veta mina positioner - och då blir det mycket till att rulla över golvet. Men jag är positiv, det är bara så kul! Så som jag sade på golvet; när jag blir "stor" ska jag bli kameraman, stuntman och manusförfattare. Sanning eller inte, men det var en kul monolog ...