Fobi
Kippandes efter luft försöker jag förstå vad det är som händer. Jag har verkligen fobi för telefoner. "Tänk inte så mycket, bara gör det", får jag till svar när jag försöker förklara det för en kompis. Men så funkar det ju inte, jag måste tänka på att jag ska ringa så att jag ens kommer mig stå framför en telefon, och när jag gör det måste jag tänka på att slå numret rätt och sen måste man tänka efter vad det är man ska säga om man inte redan gjort det. Och då börjar ju rädslan redan där, alltså när jag är så långt ifrån en telefon jag kan komma, men ändå inte eftersom det kan vara det enda syftet för stunden. Jag hatar det verkligen, det inte bara skrämmer som min skräck till spindlar gör, det ger mig en sådan fruktansvärd ångest. Extremt var det idag, då dagen började med att jag slog skallen hårt in i ett hörn och fick en bula, precis invid hårfästet. Sedan dess har jag haft ont i huvudet, och inte alls mått bra. Jag trodde att det kanske skulle kunna gå bättre att ringa, om jag var lite "lullig", men det var snarare tvärtom. Speciellt när man är i en situation där man blir beordrad att göra saker. När det är ens uppgift! Nej, det går bara inte. Försökte med all min förmåga uppbåda något som skulle kunna likna kraft, när jag stack ifrån och satt minst två timmar för mig själv i biblioteket. Men icke, jag tänkte snarare det jag hade sagt innan, när jag förklarade att jag inte kunde ringa och retoriskt frågade högt rätt ut vad jag skulle göra, gå och hänga mig. För jag insåg där i min ensamhet att det största är besvikelsen. Den som blir besviken på mig och min förmåga, och jag med min besvikelse till mig själv för den sakens skull. Ibland kan jag ju faktiskt göra det, när det är på mitt eget intiativ och jag lyckas övervinna mig själv. Men jag vet ändå att en fobi är en fobi, jag vet vad det är nu efter idag. Desto mer arg och mer ångest än innan när jag inte visste vad det var, och när man förstår att andra inte förstår ens fobier och som tror att det bara är att skärpa sig. En följdfråga är: om det är något man vill, men inte kan, och som är det enda alternativet för en ... återstår det då bara död?