Forgetmenot

Mitt intryck av killars uppfattning av mig är att jag bara är någon man vill ha, och tar - och inte en sådan som man älskar. Tyvärr! Det är ingen rolig insikt, inte en som jag vill ha heller. Men jag blev närmast tvingad till den. Det hade nästan varit lättare om han varit oseriös. Men när han istället visades ha barn och vara seriös med mamman är det svårare att tro att det bara var en fyllegrej. Det är som att han som seriös kille bara kan ge mig något oseriöst, precis som att jag inte förtjänar något mer (eftersom han inte kan ge mer, dvs kärlek). Så varför gjorde han sådär? Han ansåg det tydligen, att jag inte är värd mer än det han kunde ge. Lyckligtvis blev det inte mer än lite fyllehångel, även om det var tydligt vart han ville komma, och jag kunde avbryta. Men ändå, varför? Varför? Varför gör man så? Varför såg han mig och försökte göra mig till något jag inte är? Har jag blivit? En sådan som man hatar. En slampa. Någon man bara vill ha, och tar. Någon som man inte älskar. Skammen är störst. Bilden av mig själv och min välförtjänta del av kärleken är helt förvrängd, har gått i kras och som mosaikskivor kan jag se det som en gång var jag. Nu vet jag hur det känns, och jag vet nu att inget annat är värt att få finnas till än äkta kärlek, äkta känslor och bli bekräftad endast med det. Allt annat är gift.