Ett ömsesidigt farväl

K åkte nyss, vilken är en ännu skummare känsla. Alltid, alltid har man tänkt och haft koll på bilen att när åker han ?.. Nu när han åkt är det för gott, sista gången. Även om han sade att han kanske skulle komma tillbaka under helgen - så är det konstigt. Egentligen skulle man vilja gråta, men kan inte. Jag vet ju ändå att det inte är hejdå, utan vi ses igen - för dem man bryr sig om att mena det till. Det svåra är att det ska kännas vara ömsesidigt ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback