Forgetmenot

Igår när jag och M skulle till att fixa fram middagen lagom til Robinsson, kom vi på att nästa helg är den sista. Att vi måste göra en lyxmiddag för oss. Vi stannar i och för sig helgen efter att vi slutat också, men att nästa är sista innan vi slutar ... Vilken ångest! Det här är näst sista veckan, sista "seriösa" veckan i skolan, som M sade. Ett helt år här, och vi är inne på sista veckan ... Jag kan inte tro det! Otroligt! Det känns inte alls som att det har gått ett år, eller ja kanske. Men jag skulle lika gärna kunna gå ett år till. Jag kunde känna det redan igår, så som jag kommer känna den femtonde maj. Mage, bröst och huvud - panik, tomhet och vemod.