Forgetmenot

Vi har sett många filmer, som vanligt :) Men det är väl ganska logiskt, filmare som vi är. Men det är ett bra tidsfördriv, inte bara tidsfördriv (det låter så tidsförödande) utan en kul sådan, och sådant som man vill göra. Jag kom att tänka på att hur ska jag kunna se film sen, när jag inte bor med M längre ..? En film är en film, man ser en utifrån sina ögon - men det är dubbel nöje och ett till sätt att att se film på när man gör det tillsammans med någon. De senaste filmerna, eller kanske är det jag som är känslig, har jag observerat och funnit samma känsla genom de alla på något sätt. Det började nog när vi, bara jag och M, såg Titanic i vårt klassrum. Vi hade verkligen myspyst oss ned tillsammans i sofforna som vi hade satt ihop mitt emot varandra, som om vi låg på en divan, med filt över och godis till. Att se den filmen på stor har jag aldrig gjort förut, det var en så ny upplevelse av den att jag med inlevelse grät till den för första gången. Att kunna se film så bra med någon har jag aldrig förr upplevt som med henne, det kan jag lova. En dag och film senare såg vi på Disneys Tarzan, vilken jag aldrig hade sett innan. Konstigt, måste bero på att den kom ut när jag hade blivit äldre. Vi blir alltid sugna på någon och diskuterar innan vi bestämmer och ser den, och den gången var det för att vi hade sjungit på låtar av Phil Colins under dagen. Du finns inom mig, som svensk översättning till You'll be in my heart var jättefin, och jag gillade filmen mycket. Den påminde väldigt mycket om Pocahontas, men slutade lyckligare. Ytterligare några filmer senare, däribland Allt eller inget, kollade vi på Aladdin, min favoritfilm bland Disney ihop med Lejonkungen och Skönheten och Odjuret. Det är vi också likadana med att hålla med om. Senast ikväll såg vi tillsammans med F och J i klassen Asylum som jag köpte i helgen och som visades vara en riktigt skum film nära till porr. Alla i filmen verkade brunstiga, ett nytt ord som F lärde sig för inte så länge sen, och vi blev nog allihopa lite brunstiga, vissa mer än andra ;) jag och M blir mer "fri - associerande" till ämnet och tolkar precis allt det som sägs till något som kanske inte är menat att vara det vi hör det som. Men man råkar väl förmodligen säga saker och ting med ord man inte heller skulle göra i vanliga fall. Mycket flum och kamouflerat ocensur, om man säger så. Haha, vi såg säkert ut som om vi haft en orgie när vi steg ut från det mörkbelagda klassrummet och ned en våning för att hämta fika. Efter den filmen lugnade vi ned oss med Den lilla sjöjungfrun, vilket var en betydligt mer förståelig och kärleksfullare film. De jag fått en känslosam känsla av, och vad det beror på är sammanfattningsvis; Titanic - att bli hopplöst förbjuden förälskad, och veta att det är äkta, i någon och förlora den men med viljan kvar att leva kvar för dennes skull, Allt eller inget - inget speciellt egentligen, jag och M var bara kåta på att se strippor, men den är i själva verket sorglig och mitt i när en av gruppens män kryper ned under täcket till sin fru, överraskades jag av hur mycket jag själv skulle vilja ha en pojkvän att älska och bli älskad av och kunna somna med om nätterna. Tarzan - att oavsett vem man är eller vart man ska har man alltid den man har kär inom sig.  Aladdin - att det inte borde spela någon roll vem man är för att kunna gifta sig med den, och att kunna flyga iväg med denne ... Den lilla sjöjungfrun - att få bli del av någons värld, och att det kan bli ens hela värld. Musiken gör mycket som sagt! Avslutningsvis, jag och M är bäst att se film!