Narcissim kontra jantelagen
Jantelagen (som säger att man inte på något sätt ska tro att man är bättre än någon annan) och narcissmen (självkärlek) går inte alls ihop, även om det finns ett synligt avstånd där emellan. Helt psykologiskt är det sunt, och nödvändigt för människan att älska sig själv för att kunna få en sund självkänsla - vilket ska ske i barndomen. Om barnet inte får och kan känna den uppmärksamhet och kärlek den behöver blir det narcissistiska behovet otillfredsställt, barnet känner sig kränkt på sin person vilket efter en tid kan ge en narcissistisk störning. Det däremot är ett problem. Man kommer som människa känna sig tom, lida brist på en bild av sig själv och söka bekräftelse av andra människor som ett bevis på att man finns. Vem är det egentligen som jantelagen riktar sig till? Vem är du och vilka är vi? Du som en enskild person och vi som alla andra, eller det kan lika gärna vara de vi som en grupp som är övermodiga. Som om det inte skulle vara lika fel då? Någon, eller några anklagas i alla fall för denna "oskrivna" lag - men är väl mer som en norm som fungerar mer som en förväntning av människor. Som om, ifall man tror sig vara bättre och förmer alla andra, faktiskt vore narcissist. Till en lagom nivå som sagt ... Men herregud, kan man bara inte glömma att det finns tio meningar som säger att
1. Du skall inte tro att du är något. (Alla är vi någon, och ingen är ingenting)
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi. (Nähe, skulle ni vara godare? som påstår något sådant!)
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi. (Det är inte klokt att kunna säga så, klokare)
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. (Nej, lika bra)
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi. (Beror väl helt på vad det handlar om, som om någon skulle veta allt?)
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi. (Nej, det ska man inte tro.)
7. Du skall inte tro att du duger till något. (Såklart man duger!)
8. Du skall inte skratta åt oss. (Tillåt mig att skratta åt jantelagen)
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. (Det finns dem som bryr sig om en, man ska inte tro det, man ska veta)
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något. (Som om någon är fullärd ... )
11. Tror du inte att vi vet något om dig? (Vi vet det vi lär känna av varandra)
Människor har mycket lätt för att döma. Många lever kanske efter regeln att aldrig döma någon på förhand, men är man lika medveten om att man inte jämför någon utifrån sig själv? Man kan inte döma andra utifrån sig själv. Och absolut inte jämföra andras hårda bud med att man själv kanske har det värre, och trösta med det. Det betyder ingenting i jämförelse med det man själv känner av att det är det värsta man varit med om, även om man kan sympatisera med den. Vi vet det vi lär känna av varandra, ja. Men mitt liv är inte ditt, jag är inte du, mina förutsättningar, behov och förväntningar på mig själv är inte de samma för dig varken mot dig själv eller mig heller för den delen.
Kontentan är att vi är alla människor. Människor älskar, de felar - vi är alla egna, unika och olika - men ändå så lika.