Forgetmenot

Manus, manus och manus. Allt handlar om att skriva det bästa manuset på rätt sätt. Trots ständig utveckling av presentationsformer, format och berättarstrategier och att hela tiden skriva något nytt som bäst, krävs det ett bra manus för att kunna gå igenom till att bli film. Det verkar nästan som att manuset är det viktiga, att det är manuset i handen som man vill ha som ett resultat av filmen, än tvärtom. Som om det faktiskt är orden som har mest betydelse. Vad händer med alla andra yrkesgrupper inom film; scenografer, ljussättare, ljudläggare ... skådespelare ... när manusförfattaren och senare regissören måste ha viss kunskap inom alla områden? Det verkar som att filmen inte spelar så stor roll, bara man har det "rätta" manuset. Men vad har man då filmen till? Vad skulle hända om man gör filmen genom att låta alla få arbeta, göra sin egen uppgift, efter sitt egna huvud utifrån människorna och situationern ... Och att det bara är berättelsen, och det man vill berätta genom den, som det handlar om för manusförfattaren.