Breakfast on Pluto
Idag såg jag en film som heter Breakfast on Pluto, en ganska orginell film - men jag gillade den, mycket. Den fick mig att börja fundera, och då menar jag inte om filmen eller det den handlade om. Den fick mig på lite nya tankar om sådant som jag inte tänkt på sedan länge nu. Det är inte heller därför som jag gillade filmen, den var bra för det - men det var intressant både tekniskt och berättande. Den hade kapitel som upplägg, vilka hette någonting som avslöjade vad den kommande kvarten kunde komma att handla om. Inte helt uppenbart att filmen baseras på boken med samma namn av Patrick McCabe. Det var en spännande faktor, man fick en förväntan men man visste inte exakt vad som skulle komma - och jag tycker det är ett bra sätt att visa på olika kapitel i någons liv. I det här fallet om Patrick "Kitten" Braden som växer upp i Irland på 60-70 talet i en fosterfamilj och får sträng religiös uppfostran. Han lär sig tidigt att olikhet inte tolereras. Han går trots det sin egen väg, då han har en annorlunda sexualitet. En sidohistoria av berättelsen skildrar också hur IRA mobiliserar sina styrkor i landet, som ju faktiskt hände under den här tiden i verkligheten. Han finner sig själv på vägen från att vara spädbarn då han lämnas bort vid en prästport, växa upp till en pojke och börja gilla kvinnokläder till att bli vuxen och en transvestit. När han flyttar till London i början av 70-talet börjar filmens kärna ta vid, då han är tillräckligt vuxen för att påbörja sin kamp om att hitta sin biologiska mamma. Med naiva ögon träffar han på människor som han inte tänker efter innan vilka dem är och råkar också ut för obehagliga situationer. Men shit, vad han gör rollen bra som transvestit, Cillian Murphy. Svårt att tänka sig att han var fågelskrämman i de senaste Batman-filmerna när han är så snygg som kvinna. Man älskar honom redan från första början, och Kitten kommer vara en sådan där filmkaraktär som jag inte kommer glömma bort i första taget. Det är konstigt att man inte har hört mer om filmen, den var helt okänd för mig från början. Det är kul att det finns bra filmer som inte har den där publiciteten som de borde ha. Verkligen jättebra! Rekommenderar den till alla med ett varmt och öppet hjärta, och likadana ögon. För den handlar om ett litet, annorlunda liv med mycket storhet. Den har ibland vissa dråpliga scener, och känns nästan som en komedi ibland - i själva verket är den tragisk, men magisk. Jättevacker!