Sömn som fristad

Mina ögon värker så fort jag öppnar dem på morgonen, efter några få timmars sömn. Som om jag fortfarande sover när jag går upp. Jag vet att jag inte sover när jag känner ångesten krypa in i kroppen igen. Sömnen är min fristad, och morgonen min bästa vän. I varje vaken tid gör det ont, och när jag ännu inte hunnit ikapp mitt medvetande, fortfarande kan minnas mina drömmar som om de vore min riktiga värld, är det skönt.

Jag somnade efter uppvärmningen av yoga på vår teaterlektion idag. Vi hade tagit rast, kände mig bara vilsen och bortkommen så jag gick tillbaka och lade mig bredvid F som hade somnat under yogan med en filt virad om sig. Jag däremot hade bara svårt att koncentrera mig, kan inte fokusera alls under dessa dagar och självförtroendet är på botten. Världen känns omskakad, jag kan inte smälta att jag avslöjat min största hemlighet som jag trodde skulle förbli en hemlighet. Känns som att alla vet, alla som i alla och inte bara alla mina nära. L kastade min jacka över mig där jag låg, och jag somnade inte långt därefter vilket jag själv var ganska förvånad över när vaknade igen när lektionen var slut. Jag tänkte bara vila, och det var inte så bekvämt att ligga på golvet med bara en två centimeter tjock madrass. Men jag somnade, ville somna. Drömde om en gås, som texten de pratade om på lektionen tydligen handlade om. Låg under min jacka med huvan över huvudet i en kringlande pose, hade ont i kroppen när jag vaknade igen. Men det var skönt, åh så skönt. Skönt att kunna somna mitt på golvet och självläka med gruppen i rummet utan att någon tog illa upp, inte ens V vår teaterlärare. Jag hörde innan jag somnade genom min dimma hur någon frågade om de inte skulle väcka oss två, och att V sade att nej låt dem få sova och agera passiva spioner. Så vi gjorde, och de andra fick utnyttja golvet hur de ville med oss som centrum. F vaknade och var med efter ett tag, men jag sussade på så obekvämt så. Skönt att vakna upp och känna att det gjorde gott, att tyngden över bröstet försvann. Skönt att få kramar och vänliga sinnen till mötes som bara undrade om jag hade sovit gott.    


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback