Forgetmenot

Idag hade vi vår första turné med teatergruppen. Det var överhuvudtaget det allra första vi gjort tillsammans än så länge, och det börjar vi med forumspel för en skola. Vi är väldigt lättade att det är över och vill inte höra talas om forumspel igen. Men det var kul, verkligen. Vi åkte till Persbers friskola i Filipstad, vilken hade trettiosex elever totalt. Den klassen vi spelade upp forumspelet för hade tretton små, söta barn i ålder mellan tio och tolv. Två tjejer ch resten pojkar, vi hade får konfunderingar kring huruvida vi skulle lägga upp spelet utifrån det. Men det var ingenting att oroa sig för, de var så snälla så. Dock var de inte så aktiva i sin roll som publik för forumspel. Det går ju ut på att de ska frysa tillfällen och kunna förändra konflikten så att det blir en annorlunda situation - vi hade ju fått ämnet, och byggt ett spel om mobbing/skitsnack. Det var tur att vi hade med Viveca som fungerade som spelmoster, hon fick gå in och frysa och göra dem aktiva och höll även i uppvärmningen av värderingsövningar som vi alla var med i. Efter lunch hade vi tagit på oss uppgiften att göra drömimprovisationer med ännu yngre elever. De var ännu sötare när de kom med sina drömmar och vi gjorde dem glada med våra enkla uttrycksmedel. De hade efter ett tag så mycket spring i benen att de fick gå ut och springa av sig, fastän de så gärna ville ha kvar oss ett tag till för att de tyckte att det var så kul. Självklart fick de det, och vi gjorde oss uttråkade på även drömimprovisationer. Det är väldigt flummigt, och bara (som det låter) improvisation. Då tycker jag bättre om principen med forumspel. 

Det är riktigt skönt att ha kommit ut på riktigt nu, med vår teatergrupp. Det känns tajtare nu på ett sätt också, med dem som var med. Två följde inte med överhuvudtaget (en sjukskriven och en som inte ville följa med och göra forumspel om ämnet för att det var för personligt (?!?)) Ytterligare en person satt bara med och kollade under drömimprovisationen vilket jag inte tyckte var rätt, och är fortfarande sur över. Men, hennes förlust ... Det är också skönt att känna att man inte behöver vara nervös. Jag är ganska förvånad att jag lyckats skapa mig en så pass professionell känsla till teater redan, vet inte vad annars jag ska kalla det ... Det är synd bara att det är så mycket flum, och mer kul än seriöst för vissa när man själv är här för att lära sig från grunden. Kanske inte är en nybörjare trots allt, eller vad ..?