The Grudge
Det finns flera filmer om The grudge, vilka i stort sett heter samma sak och handlar om samma sak - men det är ändå inte likadana filmer. Det är komplicerat även för mig, så därför tänkte jag försöka reda ut begreppen.
Takashi Shimizu är regissör genom alla filmer, även de två första "amerikanska" filmerna men överlät rollen till Toby Wilkins i The grudge 3, vilket man kan fundera över. Det är även på gång en The Grudge 4 vilken är amerikansk även den och har Timothy Dalton med i sin castinglista, och släpps år 2013.
Ju-on är den allra första filmen i Takashis skräckfilmsserie som bara var gjord att visas i teve. Därefter kom Ju-on 2, de spelades in väldigt enkelt med liten budget och visades i Japan 2000. Alternativt har de titlen Ju-on: The curse. När de filmerna gjorde succé bestämde de sig för att dessutom göra långfilm för vita duken, vilket såklart var en helt annan sak för Takashi.
Då kom Ju-on: The grudge - den första biofilmen men den tredje i skräckfilmsserien. Den fjärde Ju-on: The grudge 2 kom samma år, 2003. Alternativtitel är Förbannelsen - The grudge på svenska, då översättningen av the grudge blir agg.
Den femte filmen heter kort och enkelt The grudge, för att den har Amerika som ursprungsland tillsammans med Japan. Det är fortfarande samma regissör, men man har valt att ta in amerikanska skådespelare och låta Amerika stå för specialeffekter. Det är den femte fristående filmen i hans serie som kom 2004. De resterande filmerna The grudge 2, 3 och 4 är därmed helamerikanska förutsatt att de befinner sig i Japan med vissa japanska skådespelare.
Takashi kan inte göra så mycket mer. Han har gjort bra och mycket läskiga filmer, om Amerika vill göra remakes och uppföljare får dem väl göra det. Men originalen är helt klart bäst tycker jag. Det är mycket mer skrämmande och mer intressant hur man kan göra film med så små medel, än vad Amerika gör när de använder sig av dataeffekter i nästan varje scen. En stor och viktig betydelse genom filmerna är att de inte heller har samma bakgrundshistoria, ju-on filmerna har sin historia och de senare har en annan. Filmerna är ett helt nytt sätt att se film på, och är väldigt röriga för ett otränat öga. Det är Japan mästare på, då de dessutom har böcker som man läser bakifrån ur. Det är som att Japan är före resten av världen ...
Takashi Shimizu är regissör genom alla filmer, även de två första "amerikanska" filmerna men överlät rollen till Toby Wilkins i The grudge 3, vilket man kan fundera över. Det är även på gång en The Grudge 4 vilken är amerikansk även den och har Timothy Dalton med i sin castinglista, och släpps år 2013.
Ju-on är den allra första filmen i Takashis skräckfilmsserie som bara var gjord att visas i teve. Därefter kom Ju-on 2, de spelades in väldigt enkelt med liten budget och visades i Japan 2000. Alternativt har de titlen Ju-on: The curse. När de filmerna gjorde succé bestämde de sig för att dessutom göra långfilm för vita duken, vilket såklart var en helt annan sak för Takashi.
Då kom Ju-on: The grudge - den första biofilmen men den tredje i skräckfilmsserien. Den fjärde Ju-on: The grudge 2 kom samma år, 2003. Alternativtitel är Förbannelsen - The grudge på svenska, då översättningen av the grudge blir agg.
Den femte filmen heter kort och enkelt The grudge, för att den har Amerika som ursprungsland tillsammans med Japan. Det är fortfarande samma regissör, men man har valt att ta in amerikanska skådespelare och låta Amerika stå för specialeffekter. Det är den femte fristående filmen i hans serie som kom 2004. De resterande filmerna The grudge 2, 3 och 4 är därmed helamerikanska förutsatt att de befinner sig i Japan med vissa japanska skådespelare.
Takashi kan inte göra så mycket mer. Han har gjort bra och mycket läskiga filmer, om Amerika vill göra remakes och uppföljare får dem väl göra det. Men originalen är helt klart bäst tycker jag. Det är mycket mer skrämmande och mer intressant hur man kan göra film med så små medel, än vad Amerika gör när de använder sig av dataeffekter i nästan varje scen. En stor och viktig betydelse genom filmerna är att de inte heller har samma bakgrundshistoria, ju-on filmerna har sin historia och de senare har en annan. Filmerna är ett helt nytt sätt att se film på, och är väldigt röriga för ett otränat öga. Det är Japan mästare på, då de dessutom har böcker som man läser bakifrån ur. Det är som att Japan är före resten av världen ...
Kommentarer
Trackback