Forgetmenot

Det är mäktigt att ha sett en riktigt bra film första gången. Det får en att känna sig levande och inspirerande. Hjärtklappande ... och det bara för en film. Ja, jag älskar film. Den här gången var det filmen Notes on a scandal, av Richard Eyre som är baserad på boken av samma namn vilken är skriven av Zoe Heller. Jag gillade den verkligen starkt. Filmen kändes så fast av realismens våld på något sätt. En liten, enkel händelse som "bara händer" funkar egentligen inte, varken i filmen eller verklighetens värld. Men i själva verket gör det ju det, oavsett konsekvenser. För konsekvenser blir det. Judi Dench och Cate Blanchett spelar de två huvudrollerna exemplariskt som surkärring och ung, blåögd - båda två lärare på samma skola. Cate Blanchett som Sheba börjar på skolan och drar fram som en frisk fläkt med visionen att förändra elevernas liv och ge dem bäst utbildning, medan Barbara (Dench) är den äldre av dem som står för moral, och som för alla ses som surkärringen men som i alla fall får respekt. Barbara lär känna Sheba och hon inser att hon finner en själsfrände hos henne. Filmen berättas ur hennes perspektiv, och hennes iakttagelser som hon för ned i sin dagbok på kvällarna efter skolan. Den är hennes bästa vän, och till den anförtror hon allt som den ensamma människa hon är. Trots välfyllda dagböcker är hennes liv tämligen händelselöst, och med vältaliga ord förklarar hon tomheten och längtan som bor i henne. Intrigen uppstår då hon upptäcker att Sheba begår ett brott. Jag tänker inte avslöja vad, för det är förmodligen häftigare att se den utan att veta vad den handlar om, så som jag gjorde. Istället för att ange Sheba använder hon deras hemlighet som ett bevis, en garanti för deras eviga vänskap. Men den vänskapen kan man undra över om den är en sorts lesbisk kärlek från den enas sida, och hur rubbad den egentligen är. Man kan inte riktigt sympatisera helt med någon av dem, men man kan förstå dem båda i intrigen med deras olika karaktärer. Klockren film med alla dess repliker dessutom, mycket undermening i konkreta repliker. "Vattnet kokar!": När Barbara precis berättat en del av hemligheten. Jag älskar slutet, såväl den sista scenen som tempot som trappas upp till den. Musiken var nästan lite väl bombastisk. Riktigt intensiv film, precis som beskrivningen av Barbara en gång inne i filmen. Intensivt sevärd!