Märklig tillvaro
Jag har drömt så märkliga och läskiga drömmar på sistone. Bland annat den nu för tiden återkommande drömmen om en katt (min mormor och morfars katt Magdala de två senaste gångerna) att jag försöker stänga den ute men att den hittar en bakväg in. Den fräser, rivs eller bits och ser farlig ut. Jag kunde riktigt höra det när den klev med sin tass på morfars hand mellan knogarna så att det knakade till. Jag kommer inte ihåg alla de mardrömmar jag haft, men det har varit en del om livet här och om vissa personer. Inatt drömde jag en hel drös drömmar, både "bra" och läskiga sådana. Om Christer Sjögren, glass i mängder, om Flemminggatan och att jag gick med en stor vagn för att bära min lilla väska på tågstationen. Där stötte jag på min brorsa som pratade med sin flickvän i mobilen, vilket snarare kändes som ett annat par som jag känner här på skolan, då de bråkade. Framförallt drömde jag inatt att jag kunde flyga. När jag oftast kan flyga kan jag även springa väldigt fort, liksom hoppa fram. Det var det jag gjorde, när jag i drömmen blev jagad. Jag lyfte från marken och jag var inte helt bekväm med att jag kunde komma upp högt i luften, även om det var en positiv sak. Jag vet att jag skröt om det, när jag träffade på en kille som jag känner igen från skolan - och gjorde kullerbyttor i luften. När jag kom ned och hem, och låste upp dörren satt det en tjej där (också en från skolan) som sade att hon och en till som kom in i bild, hade gått vilse och blivit innelåsta. De gick med min tillåtelse och jag undrade om det fanns flera som var inne. Det var underligt.
Hela jag har varit konstig den senaste tiden, har inte alls mått bra. Har förstått att jag är trött på tillvaron här, och att jag inte riktigt har kommit in så som jag kanske vill komma in. Men nu är det väl typ för sent. Hela teatergrejen är märklig, och jag vill verkligen inte tro att det inte är min grej. Jag vet ju själv hur mycket jag vill, hur mycket jag vet att jag måste offra, utsätta mig själv. Men ändå ... Drar som ursäkt att det är för lite teater, att det kanske borde ha varit bättre att bara ha teaterämnen och det som hör till det, så att man blir utsatt för det redan från början och hela tiden. Nu, när man har annat för sig så har man tid att tänka och det går långsamt och därmed alltså mer utsatt för att inte bli utsatt. Säga vad man säga vill, men det är märkligt.
Hela jag har varit konstig den senaste tiden, har inte alls mått bra. Har förstått att jag är trött på tillvaron här, och att jag inte riktigt har kommit in så som jag kanske vill komma in. Men nu är det väl typ för sent. Hela teatergrejen är märklig, och jag vill verkligen inte tro att det inte är min grej. Jag vet ju själv hur mycket jag vill, hur mycket jag vet att jag måste offra, utsätta mig själv. Men ändå ... Drar som ursäkt att det är för lite teater, att det kanske borde ha varit bättre att bara ha teaterämnen och det som hör till det, så att man blir utsatt för det redan från början och hela tiden. Nu, när man har annat för sig så har man tid att tänka och det går långsamt och därmed alltså mer utsatt för att inte bli utsatt. Säga vad man säga vill, men det är märkligt.
Kommentarer
Trackback