Forgetmenot

Framförallt har vi haft skrivande på gång sedan förra veckans lektion av skriva dramatik. Vi fick i uppgift att välja en dödssynd och ämnet lättja hamnade i mina händer, fingrar. Det har varit lite förvirrande, för vi började med en liten skrivövning som för att värma upp, som gick på ungefär tjugo minuter. Det var en enkel dialog mellan person A och B. Jag tyckte det gick ganska bra, även om det inte var det lättaste att välja ett ämne eller en intressant diskussion. Jag fick ut mig själv genom det i alla fall, och det kändes skönt. Det handlar bara om att skriva och koppla bort redaktören inom sig, ocensurerat ska det vara oavsett om det är bra eller dåligt, ur det kommer det finnas en massa material sen att finslipa på. Tyvärr gjorde jag inte så när jag började med min scen om lättja som är tänkt att ges till tvåorna sedan som ska kunna spela upp den. Tidigare när vi fick reda på uppgiften och hur den är upplagd blev jag konstig till mods, och tyckte att varför skulle inte lika gärna vi få spela upp våra scener själva? Men när jag började skriva så insåg jag att jag ville se den med egna ögon, hur andra tolkar den och gör det till sitt. Kommer verkligen att bli intressant. Men som sagt, istället för att bara sätta mig ned och skriva, som vår gästlärare säger att det är det enda man kan göra och inte börja med ett tomt papper och tro att det bara kommer, så är det tvärtom för mig. Speciellt att det "bara" kommer, men även nu så tänkte jag lite för mycket och kom på en komplicerad och djup historia om tre personer som på sina egna olika vis är lika lata. Nu äntligen är jag klar, det som återstår är kommentarer från gästläraren som jag ännu inte hunnit maila till. Men han har min text, så jag antar att han har läst och kommer svara snabbt när jag tar mig för att maila honom. Att skriva dramatik är ett helt nytt sätt för mig att skriva. Jag har aldrig försökt mig på det förut, heller inte förstått. Det handlar kort och enkelt om att skriva i text och inte bilder, som med film. Så det är spännande, och riktigt kul - nyttigt att kunna göra. Jag har även insett under den här tiden med det att teater ligger till grund för att kunna hålla på med film. Inte nödvändigtvis, men att skriva filmmanus och skådespela för film är inte samma sak som när man gör det med teater. Teater är kärnan; kunskapen om dramatik i text och inte bild, och skådespelandet för scen är viktig om man vill kunna stå med en fot i varje värld (världarna kan enkelt bli en) men det skulle inte funka om man bara koncentrerar sig på att bli filmstjärna. Dialoger förekommer ju ändå i filmer, om man skulle förlita sig mer på det än filmiskt, snyggt berättande. Ett exempel är Himlens hjärta, med Mikael Persbrandt, Lena Endre, Jakob Eklund och Maria Lundqvist där hela storyn bygger på vad de talar om i dåtid, nutid och framtid. Dramat händer mer i texten än i det de gör. Jag älskar den filmen! Stor skådespelartalang lyser igenom i en film som lika gärna skulle kunna spelas på scen, plus att jag aldrig sett Persbrandt så bra.