Farliga önskedrömmar
Två nätter den här veckan har jag drömt om misshandel. Jag har jagat efter en person för att vilja slåss och jag tror jag hann med att kubba ned henne. Nu inatt när denna person helt sonika satte sig ned vid bordet där jag låg lutad mot och bara kunde höra rösten av, reste jag mig upp och tog ett redigt tag om håret och böjde bak huvudet för att ge ett sanningens ord. Om det är för att jag så gärna vill göra det i verkligheten, och att möta människan i fråga face to face är nästan ett faktum. Det vill jag ju knappast, och för att inte behöva slåss på riktigt göra det så gör jag det i drömmarna istället. Men det skulle vara så skönt ... Jag är nästan lite rädd att om människan så mycket som kommer det minsta nära mig, kommer jag helt enkelt bara klippa till henne. Oprovocerat. Så på samma sätt som hon skadar och gjort och antagligen kommer fortsätta att naivt göra. Men det vore som att sjunka till hennes nivå, och det tänker jag fan inte. Eller som jag drömde inatt, bara dra ett fast tag i håret och hålla ett hjärngrepp och ge ett sanningens ord. Spotta. Men jag vill ju egentligen inte! Fattar inte vad det är med mig. Det har blivit så som jag vill ha det nu, ett ingenting. Det räcker för mig nu att bara veta att det är ingenting, som inte är värd mitt hat. Men det är illa att veta att det finns människor man inte har någon respekt till, ingenting man önskar direkt. Men vad jag bara vill, bara en gång ...
No more dreams