Forgetmenot

Jag såg den på relamen först. Kom ihåg den som att det kunde vara både en bra och dålig film. Satte på rätt kanal, intog en ställning över soffan som för att antingen gå därifrån eller sätta mig igen beroende på vad inledningen gav för intryck. Tänkte att en film mer eller mindre inte gjorde något - att det man vet inte om vet lider man inte av. Sade att den säkert är dålig i alla fall. Fastän ingen större tilldragelse så fastnade jag, ville se vidare och sympatiserade med karaktärerna på en gång. Så kom det sig att jag såg hela filmen, Something new. Och den var bra! Handlade om kampen i förhållandet mellan en svart kvinna och en vit man. Han som ville se henne naturlig, hon som ville hävda sin hudfärg. Han som hennes trädgårdsmästare, hon som karriärkvinna och såg idealmannen som svart. Han var äkta infrån och ut, även om man inte fick följa honom på samma sätt som med henne. Hon skalade av yta för honom. Den var bra, fin och tänkvärd. Många kloka ord från hennes fader till skillnad från hennes moder, då det förkunnades att kärlek är vad hjärtat bestämmer och att det rätta inte är ens föräldrars val eller vad som skulle "ses" rätt. Eller som att de inte vore rena, att det finns så många färger på oss människor överallt fast vi alla är lika på insidan. Something new att våga och acceptera som det rätta helt enkelt. Får mig själv att vilja let go och let flow, som mantrat var. Äkta, som i hela ordets flera betydelsers bemärkelse, kärlek.