Forgetmenot

Ny skola, ny stad, nya människor - ny miljö, nytt skolår - men gammalt består. Ännu en teaterlinje, men det här känns redan vara mycket bättre fastän vi knappt börjat. Tre lärare den här gången och de vet vad de vill, vad vi har att förvänta oss och säger det. Jätteskönt! Den här första veckan har varit en "lära känna varann - vecka" och visst är det bra människor här på Marieborgs folkhögskola. Det känns att de har tänkt till med att sammansätta gruppen. Skolan i sig är socialistiskt inriktad, men såvitt jag kommer ihåg gav jag inte min politiska åsikt när jag var här för ett år sedan och sökte. Så jag antar att de inte plockar utifrån politiska kriterier, för det är ju inte helt sant att socialister är bra människor och inte några andra. Men bra människor är bra människor, och det lyser nog oftast igenom. Många olika människor, nya framförallt - men snart är de nya gamla. Tycker som sagt redan om de flesta. Sedan finns det stunder då man bara undrar vad fan man gör här, saknar andra eller en speciell och vill härifrån. Men jag hoppas att det funkar bra och att jag tycker om allt i fortsättningen också. Annars ... tjoff, tjoff. Andra stunder känns helt annorlunda när allting känns rätt. Som när vi gjorde en lära-känna-varann - övning där man skulle gå runt och ta folk i hand, se varann i ögonen och när man kände sig "klar" med (ögon)blicken för att gå till nästa person skulle man hälsa med sitt namn och sedan lämna för nästa blick. Tänkte om varje ögon jag mötte vilken färg de hade, vad de strålade ut och vad det kunde säga om personen. Det vill säga en snäll blick, trevlig, nyfiken, flörtig/busig, fin, mörk eller ljus - jag undrar vad man kunde säga om min. Eller då när vi stod i en klump om varann, tätt ihop och började sjunga på "Vem kan segla förutan vind" - det var lite speciellt, nära och tryggt.