Forgetmenot

Jag var på Åland några dagar med familjen. Vi hann med två promenader, en ålandspannkaka och tre grillmiddagar. Så fick jag också en sådan där kväll med mig själv när det var helt stilla på sjön och som jag hoppade i medan det ännu var varmt i bastun. Promenaderna är som det kallas kulturpromenader, men vi brukar säga äventyrspromenad. Som liten var det förstås längre och mer intressant, men efter alla dessa år kan man i alla fall Prästöpromenaden utantill. Vandringsleden uppe i Getabergen ligger dock längre ifrån oss, vilken vi bara har gått en gång för länge sedan. Men nu kom vi iväg till slut efter bara prat vissa år, och det kommer dröja tio år till för mig att gå den igen. För puh, vad den är jobbig. Jobbigare än vad jag minns den, men denna gång gick vi inte vilse på berget som vi gjorde då. Grottorna kändes väl mindre också i förhållande till ens längd idag än då, och de har satt upp små ordskyltar som hjälp på vägen. En sådan var taget av vår alldeles egna Runar Salminen själv, det gav lite mer styrka på vägen må jag säga. "Varför skulle då inte jag hos min längtan vara vara med hos allt som är."

Modig brorsa




  

 och bästa kusinerna!



En trött brorsa och kusin, och en vilsen morbor och morfar



Hej, hej