Forgetmenot

Jag drömde mardrömmar inatt igen, eller imorse. Jag vaknade av att telefonen ringde tidigt när jag hade tänkt sova lite längre, blev förbannad och tog proppar i öronen. Drömde vidare om sådant och sådana som jag inte vill drömma om. Ångest och personer som nästlar sig in, även i mina drömmar nu. Det var en väldigt patetisk bild må jag säga, denne som satt på en stol och grät och jag på andra sidan längst ned i rummet, avsvimmad på en stol som lutade mot väggen på bara två ben. Den gungade fram och tillbaka och gav det medvetslösa sitt sätt att vara, fastän jag kanske inte var det. Jag föll till golvet och jag kunde på något konstigt sätt åla mig fram utan att röra på mig, som av en tyngdkraft. Det slutade med i det rummet att en lärare hade varit och beställt julmat och ställde upp för att jag skulle vakna till. När jag väl vaknade till var maten uppäten. Jag drömde också om en massa kattungar, och en kylig promenad med cyklar och skidor. Jag och mamma var förbannade på pappa och ett par andra som med honom tog spetsen och hade ett stort försprång på oss. Vi visste att man inte fick cykla på den bryggan som vi var tvungna att ta för att komma ikapp dem på deras väg. Någonstans i alla drömmar hörde jag i huvudet och fick ont av, ett bryskt bonkande. En jobbig morgon med andra ord. Jag tror till och med att jag på ett sätt bearbetade det riktiga bakom drömmarna (kanske för att jag tänkte i de banorna innan jag somnade igår) och att jag funderade i mitt avsvimmade tillstånd att det enda rätta var att åka hem. Men som sagt, vad gör man inte för teatern! Jag följer kuratorns råd och tar ansvar, som han sade att han trodde och visste att jag ändå skulle göra för att kunna vara med på spelplanen som han uttryckte det. Att ta det utrymme som är mitt, som är större än vad jag själv tror och göra mig stark - att helt enkelt ändra attityd till att åtminstone fungera, och förhoppningsvis må bra. Även om jag förlorar ...