Forgetmenot

Vad är det egentligen att förlora? Bara en kroppslig gestalt, "bara" min halva existens - för vadå? Det enda jag kan luta mig tillbaka mot är att det är ett val. Mitt, lika mycket som det inte är det. Jag gör bara det som är rätt för mig och mitt välbefinnande. Även om det väl inte känns rätt att mista. Men som sagt, det är inte bara mitt val. Jag har fortfarande kvar kärleken inuti mitt hjärta, för den kvarstår alltid. Bokstavligen som bildligt. Glöm ont, bevara gott. Vissa saker kan man inte förlåta, det vet jag sen förr. Ändå måste man acceptera. Och orka. "Älska, glömma och förlåta." Varför ska jag ligga ned och må dåligt, när det är de orättfärdiga människorna som ska det? För att det är jag som inte är det? Karma! "En del är vackra när de dör. Det säger ingenting om livet. Det vackra föds i det du gör, den stunden som du har fått. En del går obemärkt förbi där andra tar sig själv för givet. Och det finns dom som skördar där någon annan sått." Men som jag sagt förut, vetskapen och känslan av att man kan känna sådär djupt som bara en älskande kan  - det är värt allt.