Forgetmenot

Det ska väl vara själva fan att det fortfarande finns de som läser min blogg från den här orten jag befinner mig i, som jag helst bara vill lämna så fort som möjligt. Synd att man inte kan stoppa ip nummer från att besöka en hemsida, säger jag bara. Låt mig vara! Jag är snart nära ett riktigt nervsammanbrott, speciellt om jag ska behöva känna mig förföljd. Vilka är dessa människor att röra om i min värld, när jag inte gjort dom någonting? Anklaga mig för förtal, jovisst - försök. Tur att jag har en polis i min familj som jag kan be om hjälp, för detta är skamligt att påstå att det är jag som kränkt någon när det i själva verket är en förolämpning mot mig och min blogg. Jag har aldrig pekat ut någon, inte på något sätt visat på vem det kan vara som jag skrev exakt vad jag tyckte om. Och så kommer det en som tror sig vara någon och säger att jag har skrivit fel. Fel? För det första kan inte denne känna sig träffad eftersom jag har skrivit om en "du" och om denne "du" mot förmodan skulle känna sig träffad borde det väl vara denne som ska anmäla mig ..? Fegt! Men det skulle väl vara som att erkänna att det inte alls vore sanning eller att denne inte kan stå för det den gjort ... Nej, jag tog bort en rad eller två och några bokstäver, som jag själv ansåg kunde tolkas fel eller tyckas vara hotfulla. Men som sagt, det finns ingen "träffad". Bara för att många är religiösa eller känner sig skuldmedvetna på grund av sin bristande moral, så kan man inte lägga sitt oansvar på andra. Man kan ju alltid försöka gräva bevis, och då ger jag en lyckospark på vägen. Rätt ska vara rätt! Men jag är hellre olaglig än omoralisk, om det ska vara så. Det är väl en dygd att åtminstone jag lever efter att behandla människor så som jag vill bli behandlad, annars skulle det ta hus i helvete som fan.