Forgetmenot

Jag drömde om Maja i mig inatt. Om snö och kyla, att jag blev utdragen av en viss person - tydligen skrek jag i sömnen enligt L. Jag saknar dansen, vill göra det igen. För första gången var jag delaktig och berättade någonting på ett ganska känslosamt sätt, och det med dans som uttrycksmedel. Kan mycket väl tänka mig att inrikta mig mer på dans genom teater. Så härligt att känna och gestalta det överväldigande i vågor som sköljer genom kroppen med musik. Så underbart att för första gången ha gjort det jag som alltid drömt om och har som mål av att hålla på med teater (och genom mitt skrivande) vilket jag sagt förut. Att få folk att stanna upp, tänka till och känna efter. Att beröra, förstöra och röra om i deras medvetande. Har jag bara fått en enda människa att känna något så har jag lyckats. Men jag tror väldigt många var eniga av det jag uppfattade igår. En speciell V kom fram till mig och sade just ingenting, gav mig bara en kram som sade sitt. Det är en helt otrolig känsla. Det är som att bli rörd själv av att kunna beröra. Underbart!