Forgetmenot

Jag är trött. Verkligen. Men jag kan inte somna ... Det är obegripligt. Jag låg vaken till efter fyra innan jag somnade för några nätter sedan. I förrgår natt hade jag somnat vid tolv någon gång för en gångs skull, men vaknade av att idioter höll på att smälla och fyra av fyrverkerier precis utanför mitt fönster lät det som. Jag sprang upp, var jävligt nära på att öppna fönstret och skrika att de jävla idioterna var dumma i huvudet och att de borde sticka och brinna någon annanstans. Men det gjorde jag inte, upp kom jag lik förbannat - hämtade öronproppar, vilka inte gav någon tystnad. Efter ett tag tystnade dem, men jag kunde fortfarande höra och känna som om det var raketer som flög i huvudet på mig. Låg vaken till två, hade fått högst en halvtimmes sömn som inte kändes givande. Tvärtom. Igår natt satt jag i sängen med min bärbara dator och porrsurfade höll jag på att säga, men det gjorde jag inte. Jag läste noveller. Och nu ikväll sitter jag och bloggar. Det spelar nog ingen roll vad jag gör, det är nog meningen att jag inte ska sova. Men en sak är gemensam - och det är, och har alltid varit, mina tankar som maler och maler inom mig. Tankar nu om teaterutbildningar och att det är enda alternativet för mig, om ingesund hit och dit, orsaken som håller mig kvar där (måste vara värd mycket, fastän den kan styra mitt humör så väldigt från dag till dag = trots allt betydelsefull), om det låga självförtroende som inte ofta ger sig till känna men som trots allt finns någonstans där inne i mörkret och om svartsjuka. Det ger nog en ganska överblickande bild över mina tankegångar om nätterna nu, vilka inte har någon lösning - bara som sagt mer pågående tankar. Och nu bloggar jag som sagt. Och gäspar. Jag ska gå och lägga mig, jag ska. Jag har i alla fall bättre samvete till mig själv när jag ändå ligger ned och försöker somna. Jag är inte den person som kan trötta ut mig själv, jag är för komplex för det. En metod som jag nästan tror funkade en gång, är att låtsas sova ...