Forgetmenot

Mina söta vänner J och L tvingade upp mig ur sängen efter att ha legat hela förmiddagen, helt förstörd. Hade knappt kunnat somna igår, och jag vaknade abrupt en gång av en mardröm som gjorde mig stel av fasa. Jag hade lätt kunnat ligga hela dagen och gråta sönder kudden, men inte för dem. Och tur var väl det, jag som redan hade gått in i en fas av självsvält från lunchen igår, som alltid vid ångest och känslan av att allt skulle vara mitt fel. Men jag är verkligen inte hungrig när jag har ångest. Jag känner min mage kurra, och kanske till och med skulle vilja äta - men jag kan inte, vill inte och framförallt orkar inte. Det är paradoxalt nog inte ett behov, fastän jag vet att det är det under ångest. Jag vet och intalar mig själv att jag skadar mig fysiskt när jag inte äter, och jag vill verkligen inte skada mig själv på det sättet. Kommer aldrig få ett behov av det, det är bara sorgligt att jag råkar göra det. Den psykiska sidan tar över hand. Vi åkte hem till J som lagade mat till oss, och satte oss sedan och kollade på Mamma Mia med en varsin Ben & Jerrys glasslåda. En typisk tjejkväll, som väl kunde distrahera mig för en liten stund även om inte helt. Jag somnade till när de kollade på Galenskaparna, vilket var nödvändigt för mina ögonlock och sedan såg vi några Kizz - videos och ett par andra. Det slutade med en något spretig lebbhög. Jag och L hade kul med att känna varandras magar guppa när vi skrattade och skrattade gott mer åt det. Mysigt. Skönt att de kunde få upp mig, men det hjälper inte min framtida vardag och själsiga överlevnad.