Dido Aeneas
Dido Aeneas är en opera i tre akter av Henry Purcell, vilken bygger på ett epos av Vergilius. Enligt legenden flydde hon till Afrika, Tunisien då hennes bror dödade hennes make för att ta över makten och grundade Karthago. Där blev hon drottning. Aeneas kommer från Troja på väg till Rom, och möter Dido på sin seglats. Hon blir förälskad och kärleken besvaras. Onda häxor spår Dido evig olycka och gör så att Aeneas måste överge henne för sitt rikes skull. Dido blir förkrossad och tar livet av sig. Malena Ernman, som en gång i tiden gick musiklinjen här på Ingesunds folkhögskola, spelade Dido i operan. Jag blev aldrig något stort fan av henne när hon vann melodifestivalen förra året, men att se och höra henne i hennes rätta miljö gjorde min bild av henne givmildare. Hon är en duktig operasångerska, och jag blev helt tagen av själva berättelsen i den femtioåtta minuter långa teveinspelade operapjäsen som vi såg, nu ganska nyss. Hela dagen har gått åt att lyssna på Sven Smedberg, som vi haft i lite olika sammanhang här på skolan, när han pratade om historien och musiken bakom pjäsen. Jag kan inte påstå att jag hade kul, men i efterhand kan jag säga att det var intressant - och känslosamt till på slutet. Aeneas sjunger till henne att han stannar, att han trotsar gudarna som skickar iväg honom. Hon sjunger tillbaka: nej! Att, som jag inte kommer ihåg ordagrant men som jag uppfattade det som, tanken och beslutet redan har slagit honom och det är oåterkalleligt. Att ingen ånger gör det ogjort, att det vore hyckleri att inte gå - så gå! Gör det bara! Man har ju redan gjort det i tanken. Och det enda som finns kvar är död. När det är en människa man älskar - då är det hopplöst. Vi hade övat in en låt med kören, vilket jag inte förstod innebörden i förrän nu när jag sett operan, som vi sjöng upp ett par gånger under dagen. Det var arian som Dido/Malena sjöng när hon svalde tabletter för att att långsamt men säkert falla till golvet.
When I am laid, am laid in earth.
May my wrongs create no trouble, no trouble in thy breast.
Remember me, remember me, but oh, forget my fate.
Remember me, but oh, forget my fate.