Forgetmenot

Are you here for me at all?
Do you care for me at all?
...
Cause all I want is love
someone who can share the pain I feel
...
Cause all I need is time,
time for me to open up and show
the person I am.

Rummet fylls av toner medan jag dricker en kopp grönt te med smak av vanilj, och kollar ut i snöstormen. You don't know, väggarna omfamnar musiken och jag filosoferar om kärleken som fallande snöflingor. Själv låter jag musiken lägga mina armar om mig som för att skydda personen som jag är.

Man undrar sig om en är där överhuvudtaget, bryr sig. För allt man någonsin velat ha är lite kärlek, någon att dela smärta och glädje, sina känslor, med. Att någon som man litar på tar emot en när man släpper taget. När man har offrat, gett sitt allt till någon - till och med sin värdighet - då vet man att man har älskat med all sin makt. Man kan inte kräva av någon annan att göra för en, offra - det är inte kärlek. Men att själv vilja offra, göra för den man älskar, för att förhoppningsvis få tillbaka - det är kärlek. Att göra rätt, inte skada. För att behålla sig själv och sin kärlek, inte tillåta sig skadas, kanske man måste ta ett steg tillbaka ibland för att komma ihåg varför man älskar - för den överlever oavsett överallt. Men varifrån kommer styrkan att älska, ge av sig, när man har blivit skadad - när allt man gjorde var att ge, vara sig själv?

 

Were you here for me at all?
Did you care for me at all?

Varför skadade du mig?