Tröstfika i Arvika
Promenering stod på schemat imorse. Tanken var att vi skulle gå in till Arvika och tillbaka, så att jag på samma gång skulle kunna gå in i telia butiken och be om hjälp om mobilen. Vi vände ganska snabbt, det var för slaskigt på vägarna. Vi åkte in med bil istället, och väntade på att butiken skulle öppna. När jag väl kom in och fick hjälp, fick jag veta att jag inte kunde få hjälp. Jag är tvungen att kontakta comviq eller tele2, för att få en upplåsningskod - bra där. Ringa går ju som sagt inte. Så nu är jag rådvill om jag ska skaffa den där upplåsningskoden eller om jag ska införskaffa en ny mobil, vilket nog vore nödvändigt i och för sig. Vi gick därifrån, jag med tunga steg och hjälplöst sinne. L med något lättare fötter, då vi hade bestämt oss för att fika. Tröstfika! Först bredbandet, och nu mobilen. Och så vädret ... Men det var ganska drygt med den chokladbakelse som vi båda tog som knappt hade något tuggmotstånd i sig. Underhållning på första parkett fick vi alla fall med att spana ut mot bilen och vakta på att en lapplisa inte skulle få för sig något. Dessutom stod ett par och kysste varann farväl i flera sekunder, kvinnan åkte iväg med bilen och mannen gick därifrån. Undrar om det var ett längre avsked, eller om de ses senare idag. Jag hoppas på det senare alternativet, att det är värt en lika lång kyss som att skilijas under en längre tid. Dagens citat kom från L när jag petade mig själv i örat. "Hör du något?"