DI och teaterhögskolan
Idag har det varit en lång dag inne i stan, från klockan nio imorse till nu halv elva på kvällen då jag kom hem. Det började med studiebesök på DI (Dramatiska Institutet) där vi fick lyssna på lärare för scenografi utbildningen och peruk/mask-linjen. Vi fick information om hur antagningen går till för de olika utbildningarna, och fick se vissa lokaler, plus tv-studion. Filmstudion hann vi inte med, eftersom vi hade ett till studiebesök inbokat på Teaterhögskolan i grannhuset. Tyvärr glömde några av oss bort de andra, då vi hade fastnat på väggen med alla forna teaterelever under alla år. Men vi hittades ganska snabbt, och fick höra sådant som man redan kan läsa på internet. Vi fick dock gå igenom hela högskolan, som verkade mycket komplicerad. Vi fick se repetitionssalar och scener, inklusive den som man använder vid intagningsproven till skolan. Det var tydligen lov på skolan, så det fanns ingen större aktivitet. Men vi fick komma in och se på en mindre kurs för mimare hur de arbetade, vilket såklart var kul.
Efter de studiebesöken hade hungern satt i sig, och vi åkte några stycken och intog en mindre måltid på Stadsteatern, teatrare som vi är ;) Sedan var det dötid fram till klockan fyra, kylan skrämde in oss på medeltidsmuséet en stund, men tristessen där jagade ut oss på nya färder. Jag fick med mina söta icke-stockholmska vänner leka turist i min egen stad, och vi fann oss tillsammans fram. Globen var en sevärdhet som vi åkte till och nästan tog på med våra bara händer. Något som har hänt medan jag har varit borta är att man nu kan åka hiss upp till huset på toppen av globen. Vi tog reda på vad det kostade, även om vi inte ville åka denna dimmiga dag. Men det kommer jag vilja göra senare i sommar, kan jag säga. Det såg ut som bås som vid ett pariserhjul som löpte utmed hela (halva) globen. Ett väldigt stort pariserhjul, kan nog vara en upplevelse. Vi fikade bredvid globen, och det var nästan som att vi fick en privat rundvandring inne i globen då en av oss så gärna ville in. Men nej, vi åkte in till den stadsdel av Stockholm som jag inte är så vidare bra förutom just området kring Medborgarplatsen, dvs Södermalm. Återigen kan jag säga att det är omöjligt att inte gå vilse i sin egen stad, med de långa gatorna. Vi gissade på ett håll, frågade om vägen och blev tillsagda att gå andra hållet. Vi kände oss vilsna och frågade ännu mer om vägen, en person frånsade sig rätten att säga vilket håll som var det rätta och ytterligare en person sade fel till oss då personen efter med bestämdhet kunde säga att vi skulle gå åt det håll som vi började gå mot från början. Jag kan med detta konstatera att stockholmare inte är så bra på sin egen stad, och tror sig veta väldigt mycket. Jag är i alla fall en stockholmare som erkänner mig vilsen, och kan säga att känner jag igen mig så gör jag det, men jag kan inte säga till någon att gå så och så. Och så bor jag i en förort också. Vi hann med näppe komma fram till Orionteatern då vi fick träffa scenografen för teatern som berättade lite om stället och pjäsen vi skulle få se. Efter det hade vi ytterligare två timmars dötid, vilka spenderades i saluhallen på Medborgarplatsen och på McDonalds. Med nöd och näppe hann vi till klockan sju då föreställningen skulle börja, Mor Courage. Den var bra, men jag kände att mina tankar var på lite andra håll också. Nu är jag efter en lång, innehållsrik och kylig dag äntligen hemma.
Trots studiebesöken är jag förvirrad. Jag vet dock nu var de ligger någonstans, och hur det ser ut där. Det kändes vara en bra stämning inne på DI men på teaterhögskolan kändes det som att man riktigt kunde ta på kravet att vara bäst typ. Jag har kommit fram till att jag skulle kunna tänka mig väldigt mycket egentligen. Filmmanus, filmfoto, filmregi och kanske dramatik/dramaturgi. Det finns en baskurs för film som alla dessa ämnen ingår, inklusive produktion och klippning - vilket känns som ett alternativt val till hösten. Men jag vet ju att det bara är teater just nu, och att jag vill det mer. Men jag vill veta, att även om något kan vara kul - vad som är mest givande för mig. Vad som ger mig mest personligen, och vad som skulle kunna ge mig mest tillfredsställelse i livet.
Efter de studiebesöken hade hungern satt i sig, och vi åkte några stycken och intog en mindre måltid på Stadsteatern, teatrare som vi är ;) Sedan var det dötid fram till klockan fyra, kylan skrämde in oss på medeltidsmuséet en stund, men tristessen där jagade ut oss på nya färder. Jag fick med mina söta icke-stockholmska vänner leka turist i min egen stad, och vi fann oss tillsammans fram. Globen var en sevärdhet som vi åkte till och nästan tog på med våra bara händer. Något som har hänt medan jag har varit borta är att man nu kan åka hiss upp till huset på toppen av globen. Vi tog reda på vad det kostade, även om vi inte ville åka denna dimmiga dag. Men det kommer jag vilja göra senare i sommar, kan jag säga. Det såg ut som bås som vid ett pariserhjul som löpte utmed hela (halva) globen. Ett väldigt stort pariserhjul, kan nog vara en upplevelse. Vi fikade bredvid globen, och det var nästan som att vi fick en privat rundvandring inne i globen då en av oss så gärna ville in. Men nej, vi åkte in till den stadsdel av Stockholm som jag inte är så vidare bra förutom just området kring Medborgarplatsen, dvs Södermalm. Återigen kan jag säga att det är omöjligt att inte gå vilse i sin egen stad, med de långa gatorna. Vi gissade på ett håll, frågade om vägen och blev tillsagda att gå andra hållet. Vi kände oss vilsna och frågade ännu mer om vägen, en person frånsade sig rätten att säga vilket håll som var det rätta och ytterligare en person sade fel till oss då personen efter med bestämdhet kunde säga att vi skulle gå åt det håll som vi började gå mot från början. Jag kan med detta konstatera att stockholmare inte är så bra på sin egen stad, och tror sig veta väldigt mycket. Jag är i alla fall en stockholmare som erkänner mig vilsen, och kan säga att känner jag igen mig så gör jag det, men jag kan inte säga till någon att gå så och så. Och så bor jag i en förort också. Vi hann med näppe komma fram till Orionteatern då vi fick träffa scenografen för teatern som berättade lite om stället och pjäsen vi skulle få se. Efter det hade vi ytterligare två timmars dötid, vilka spenderades i saluhallen på Medborgarplatsen och på McDonalds. Med nöd och näppe hann vi till klockan sju då föreställningen skulle börja, Mor Courage. Den var bra, men jag kände att mina tankar var på lite andra håll också. Nu är jag efter en lång, innehållsrik och kylig dag äntligen hemma.
Trots studiebesöken är jag förvirrad. Jag vet dock nu var de ligger någonstans, och hur det ser ut där. Det kändes vara en bra stämning inne på DI men på teaterhögskolan kändes det som att man riktigt kunde ta på kravet att vara bäst typ. Jag har kommit fram till att jag skulle kunna tänka mig väldigt mycket egentligen. Filmmanus, filmfoto, filmregi och kanske dramatik/dramaturgi. Det finns en baskurs för film som alla dessa ämnen ingår, inklusive produktion och klippning - vilket känns som ett alternativt val till hösten. Men jag vet ju att det bara är teater just nu, och att jag vill det mer. Men jag vill veta, att även om något kan vara kul - vad som är mest givande för mig. Vad som ger mig mest personligen, och vad som skulle kunna ge mig mest tillfredsställelse i livet.
Kommentarer
Trackback