Forgetmenot

Jag drömde inatt om kärlek i förklädnad, det vill säga om en person. Om en massa villkor, att om jag skulle få den så skulle det hända, och skulle det hända måste den göra så. Jag blir helt förvirrad av mig själv, jag vet ju bara vad som är och inte är, vad jag behöver och inte behöver. Jag vaknade under morgonen, första gången vaknade jag av att tårar rann nedför mina kinder som i drömmen, andra gången av panik i mitt bröst. Att jag blev jagad, jag fick inte duscha och om en främling som var förälskad. Som sade att hon älskade samma person som jag, vilket var märkligt. För jag vet ju att det hon har kan inte jag ha. Kan inte vara samma kärlek. För jag har ju den största. Jag tyckte faktiskt synd om den främmande kvinnan, som jag inte kände igen som någon jag stött på i verkliga livet. Mitt hjärta bultar lika skräckslaget nu som i drömmen när jag minns den, för vad ska man göra när man vet vad som är rätt för en men som kanske inte uppfattas så för någon annan? Ska man göra fel till sig själv och förlora en del av sin självrespekt (acceptera den bristande respekten hos den till en själv, och låta sig bli behandlad fel) på bekostnad av den som inte vill eller kan förstå att det är fel, eller riskera att förlora den? Den, som man älskar ...