Om min kropp är ett instrument vill jag vara en harpa

Sitter och skriver på min scen fortfarande, men har äntligen blivit klar med den. Kan inte fortsätta pilla på den hur länge och hur mycket som helst. Det är svårt att ha skrivit en text själv som man arbetar med på golvet, och ska försöka ta till sig på ett annorlunda sätt, det vill säga med skådespelarögon. Man vill ju helst ändra, pilla och hålla på, och helst regissera lite själv. Självklart har jag en egen bild och känsla på hur scenen ser ut, men att ha andra som ser utifrån och regisserar är mer än bra. Äntligen har jag en känsla av det som jag faktiskt drömmer om, och vill göra - att skriva manus/texter och kunna skriva in mig själv i en roll. Men då är inte tanken att jag ska eller vill ha en tredje roll som regissör dessutom. Jag vill kunna ge bort ett manus till en regissör som man kan arbeta med som skådespelare, som man kan ha nära samarbete med och dela samma vision med. Men kanske finns en liten längtan att också regissera. När det gäller filmmanus så ser jag ju bilder framför mig också när jag skriver, och vad som är helt omöjligt är ju att vara både framför och bakom kameran på samma gång. Den som lever får se ... Nu ska jag i alla fall börja förlita mig på texten och börja lära in mig den istället och arbeta med den på ett annat sätt. "Om min kropp är ett instrument vill jag vara en harpa." - mina egna ord.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback