Forgetmenot

Underbar och älskad av alla ... Snarare sviken och hatad av alla, inklusive mig själv på ett hörn. Jag är less så in i helvete, och vill bara härifrån. Kändes som att jag skulle till att gråta i matsalen ett tag, och funderade på att hoppa i sjön som man har som utsikt ifrån "vårt" bord. För inte långt därefter kom tre kul killar som man kan lita på sätter sig där, vid ett av de två fönsterborden, och så klart vid just det där jag hade satt mig. Aldrig hade jag ett så stort behov eller uppskattade dem så mycket som just ikväll, efter idag med vår halva klass som i stort sett bara består av tjejer och som känns vara emot mig helt plötsligt. Inklusive my roomie som inte ens sade hejdå när hon stack för att åka hem förut, bara in och ut. Orkar inte med underliggande krav, och som att jag gör fel när det handlar om mitt liv. Och absolut inga tjejbråk vad gäller en scen som har fyra viljor, två mot två idag, och när ingen tar initiativ. Jag kom i alla fall med en massa med idéer och var den som fastslog att vi behöver karaktärer, och då börjar till slut det upprepande tjatet när musten går ur alla, om inte mest mig när ingen verkar förstå dilemmat, om att vi velar och inte kommer till ett beslut och som att vi inte redan hade bestämt hur scenen skulle vara. Jösses ... Som sagt. Killar är killar på gott och ont, likaså tjejer, men tanken slog mig en kort sekund när jag hade dom omkring mig att vilja vara kille själv. Lika snabbt jag tänkte det kom jag på att jag är ju för fan tjej själv. Men så enkelt det kan vara. Det var som, när jag såg upp på en av dem, att jag såg tjejen i honom, och killen i mig - och plötsligt kändes allting mycket lättare. Enkelt. Ångesten som stelhet släppte, och hoppet kom tillbaka. För egentligen är vi inte mer än människor, oavsett kön. Vi har nog alla en manlig och en kvinnlig sida, vad det än är - och då talar jag inte om typiskt kvinnligt eller manligt. Jag vet bara att jag är bra på att stå för det jag gör och säger, vilket jag just nu tycker är manligt och att jag kände mig mer bekräftad med det i manligt sällskap. Med killar som jag i mitt stilla sinne döpte till Goofy, Hyper och Yuvie. Så har det vänt - handflatan som slog har vänt sida och klappar istället - och jag känner mig underbar och älskad av alla, bekräftad som tjej, och det bland killar. Killar kan allt vara bra ibland. Nu tänker jag vara underbar, och älska ...