En lång vecka
Det har varit många känslor den här veckan. Splittring i klassen och mellan mig och min rumskompis som jag inte ens förstod mig på, men som nu klarat upp sig när hon själv drog upp vad det var om, efter att hon varit kort mot mig och svarat på att det inte alls hade hänt nåt, när jag frågade i början av veckan. Jag befarade en grej men som jag inte ens tänkte ta upp för att det var så absurt och att hon inte har rätt att vara arg av den anledningen, för då kunde jag vara lika arg på henne tillbaka då. Så jag var nog lika tyst mot henne ett tag som hon var mot mig, och kände mig arg utan att veta om jag skulle vara det. Men så visades det att det var åt det hållet i alla fall.
Desto mindre tar jag till mig det som hänt i klassen, kan inte ta emot mer skit på min person. Visst, det blir ju personligt när man är en del av gruppen som två personer hoppat av nu och kritiserat, och dömt ut. Men det verkar som att de faktiskt antyder just bara två personer, som jag tycker är konstigt vad det i alla fall gäller en av dem. Egentligen sitter det i hennes egna huvud, man dömer andra efter sig själv heter det ju ... Tror och tycker att det är vi i klassen som dömer henne när hon går upp på golvet, och att man skulle tänka för sig själv att man kan så mycket bättre än henne och som att man skulle vara avundsjuk. Det säger mest om henne. Ingen av oss när vi diskuterat detta i vår lilla grupp som är kvar, påstår något sådant, och vi känner oss mest kränkta än vad hon kan göra. "Trivs inte med klassen" - som att vi skulle trivas med henne då när hon är sådan. Så den andra tjejen som tussat efter i samma spår, säger att det är dålig stämning och vill inte arbeta med oss längre. Och så var dom med oss i torsdags på vår lektion som är höjdpunkten på veckan. Det gick ju som det gick, I var den som sade rätt ut att det var obekvämt att vara på golvet med henne i rummet, när hon dessutom bara satt och kollade på. Mycket märkligt när de dagen innan hade sagt rakt ut att de inte vill arbeta med oss längre. Det spelar ingen roll om det var läraren som tvingade dom vara med oss, det är väl klart att det är lika obekvämt för oss som för dom om de ska vara med oss. Dålig stämning i klassen och inget driv, kan jag gå med på - och det är för att vissa personer är sådana och inte har bättrat sig, det sänker ned en själv också tyvärr - men inte att vi skulle ha gjort något fel och skulle vara emot dom. Jag har försökt att inte ta det personligt och sade det också, men samtidigt är jag en del av gruppen och är inte någon som jag inte är varken i eller utanför gruppen.
Lilla söta F som mår så dåligt av egna bekymmer tycker jag så synd om. För att jag så känner igen mig själv i henne. Hon bröt ihop redan på onsdagsmorgnen och vi var en enad liten grupp hela den dagen, vi som jag kallar som kärnklassen nu. Man fick höra ordet fitta ganska många gånger under dagen, I använde det både som svordom och namn på vissa personer, och vi konstaterade alla horor som finns omkring oss. Killar! Vill man ju nästan säga, vilket man till viss mån kanske ska också. Men nej, snarare horor! Killarna blir ju som sagt bara utnyttjade och antingen är de dumma att de inte fattar det, eller så utnyttjar dom tillfället tillbaka. Hororna förblir horor, betalda eller inte. Sorgligt! Synd att man skulle få stöta på en sådan för en kort stund av sitt liv, men då är det nästan mer synd om henne som får stå ut med sig själv för resten av sitt liv. Det är inte ens synd, det är EN synd. Det enda som är lite tillfredsställande är att de förr eller senare hamnar där de hör hemma, det vill säga på bottnappet. Ensamma.
Mycket skit under veckan som sagt. Under krismötena i klassen med den bättre läraren L som fungerar bättre som ledare, sade han att det kanske inte är värt att rota för mycket i nu när det ändå inte är lång tid kvar, och att det hade varit skillnad om det hände för en månad sen. Men som en sade att hon tog det personligt och inte förstod vad hon hade gjort, så föreslog han att de själva skulle hitta en tid att reda upp sinsemellan. Och där tar jag det nästan personligt, tycker hon att hon tar det personligt för att det är så hon fungerar som hon säger är det en sak, men när den dömande tjejen ifråga påvisar att hon menar henne då känns det som att jag också har jag gjort något. Men som sagt, jag lämnar det där, jag har inte gjort något och inte någon annan heller. Tjejen ifråga tolkar ur sig själv det som är bristen på det vi gör.
Det första nämnda tänker jag bara ignorera, och det hoppas jag att du också kan och gör om du läser det här K. För du är det enda som betyder nåt, och jag har redan varit arg som sagt, och vet att jag kan bli arg igen om hon så mycket som nuddar vid sina s.k känslor om oss. Men jag orkar inte, och för att kunna göra vår scen måste vi funka. Jag tänker på samma sätt som L om klasskrisen, inte värt att rota i. Hon har fattat att jag inte tänker släppa dig, och inte tänker på samma sätt som hon. Tänker ju bara på dig! På oss ...
Blev ett långt inlägg, men nödvändigt, som slutade lite otippat personligt. Imorgon börjar en ny vecka.
Desto mindre tar jag till mig det som hänt i klassen, kan inte ta emot mer skit på min person. Visst, det blir ju personligt när man är en del av gruppen som två personer hoppat av nu och kritiserat, och dömt ut. Men det verkar som att de faktiskt antyder just bara två personer, som jag tycker är konstigt vad det i alla fall gäller en av dem. Egentligen sitter det i hennes egna huvud, man dömer andra efter sig själv heter det ju ... Tror och tycker att det är vi i klassen som dömer henne när hon går upp på golvet, och att man skulle tänka för sig själv att man kan så mycket bättre än henne och som att man skulle vara avundsjuk. Det säger mest om henne. Ingen av oss när vi diskuterat detta i vår lilla grupp som är kvar, påstår något sådant, och vi känner oss mest kränkta än vad hon kan göra. "Trivs inte med klassen" - som att vi skulle trivas med henne då när hon är sådan. Så den andra tjejen som tussat efter i samma spår, säger att det är dålig stämning och vill inte arbeta med oss längre. Och så var dom med oss i torsdags på vår lektion som är höjdpunkten på veckan. Det gick ju som det gick, I var den som sade rätt ut att det var obekvämt att vara på golvet med henne i rummet, när hon dessutom bara satt och kollade på. Mycket märkligt när de dagen innan hade sagt rakt ut att de inte vill arbeta med oss längre. Det spelar ingen roll om det var läraren som tvingade dom vara med oss, det är väl klart att det är lika obekvämt för oss som för dom om de ska vara med oss. Dålig stämning i klassen och inget driv, kan jag gå med på - och det är för att vissa personer är sådana och inte har bättrat sig, det sänker ned en själv också tyvärr - men inte att vi skulle ha gjort något fel och skulle vara emot dom. Jag har försökt att inte ta det personligt och sade det också, men samtidigt är jag en del av gruppen och är inte någon som jag inte är varken i eller utanför gruppen.
Lilla söta F som mår så dåligt av egna bekymmer tycker jag så synd om. För att jag så känner igen mig själv i henne. Hon bröt ihop redan på onsdagsmorgnen och vi var en enad liten grupp hela den dagen, vi som jag kallar som kärnklassen nu. Man fick höra ordet fitta ganska många gånger under dagen, I använde det både som svordom och namn på vissa personer, och vi konstaterade alla horor som finns omkring oss. Killar! Vill man ju nästan säga, vilket man till viss mån kanske ska också. Men nej, snarare horor! Killarna blir ju som sagt bara utnyttjade och antingen är de dumma att de inte fattar det, eller så utnyttjar dom tillfället tillbaka. Hororna förblir horor, betalda eller inte. Sorgligt! Synd att man skulle få stöta på en sådan för en kort stund av sitt liv, men då är det nästan mer synd om henne som får stå ut med sig själv för resten av sitt liv. Det är inte ens synd, det är EN synd. Det enda som är lite tillfredsställande är att de förr eller senare hamnar där de hör hemma, det vill säga på bottnappet. Ensamma.
Mycket skit under veckan som sagt. Under krismötena i klassen med den bättre läraren L som fungerar bättre som ledare, sade han att det kanske inte är värt att rota för mycket i nu när det ändå inte är lång tid kvar, och att det hade varit skillnad om det hände för en månad sen. Men som en sade att hon tog det personligt och inte förstod vad hon hade gjort, så föreslog han att de själva skulle hitta en tid att reda upp sinsemellan. Och där tar jag det nästan personligt, tycker hon att hon tar det personligt för att det är så hon fungerar som hon säger är det en sak, men när den dömande tjejen ifråga påvisar att hon menar henne då känns det som att jag också har jag gjort något. Men som sagt, jag lämnar det där, jag har inte gjort något och inte någon annan heller. Tjejen ifråga tolkar ur sig själv det som är bristen på det vi gör.
Det första nämnda tänker jag bara ignorera, och det hoppas jag att du också kan och gör om du läser det här K. För du är det enda som betyder nåt, och jag har redan varit arg som sagt, och vet att jag kan bli arg igen om hon så mycket som nuddar vid sina s.k känslor om oss. Men jag orkar inte, och för att kunna göra vår scen måste vi funka. Jag tänker på samma sätt som L om klasskrisen, inte värt att rota i. Hon har fattat att jag inte tänker släppa dig, och inte tänker på samma sätt som hon. Tänker ju bara på dig! På oss ...
Blev ett långt inlägg, men nödvändigt, som slutade lite otippat personligt. Imorgon börjar en ny vecka.
Kommentarer
Trackback