Forgetmenot

Äntligen har vi fått hjälp med vår scen av bästa L, som verkligen är bra på det han gör. När han väl gör det, vill det säga. Vi i vår klass har bara haft honom korta stunder och inte sådana stunder när man varit i störst behov av honom, först i slutet av repetitionerna av först julspelet Råttfällan och nu med våra småscener, annars har vi fått klara oss själva. Men nu när vi fått hans hjälp, tre dagar innan premiären, så har det gått så som det borde ha gått under hela året. Eller åtminstone för några veckor sedan, då hade det med all säkerhet inte blivit som det blivit med allting. Men nu har vi scenen färdig, nu gäller det bara att komma ihåg rörelsemönster med rätt tajming. Ont i kroppen har jag också efter dessa två dagar, gjort kullerbyttor över en halvmeter hög kub, och idag kom jag på idén att jag kunde göra bakåtkullerbytta samma väg över den, men som känns lite mer riskabelt för nacken. Men jag kör nog på det ändå, det hänger på styrkan i armarna och att jag verkligen rullar på nacken/huvudet ända vägen till pannan för tyngden är som att jag står på huvudet. Kanske att jag provar att göra det på den mindre kuben imorgon, för att se om det är lättare. Lite orolig att det kan bli fel om jag är nerövs imorgon dessutom, vår scen är ju först ut också. Synd att man inte fick mer tid på sig av den här riktiga varan, för när det väl händer och man får den hjälp man behöver är det inget konstigt alls. This is the thing! Ingenting annat vill jag göra. Har träningsvärk i triceps och hårda axlar av allt rullande, det skulle vara behövligt med massage - säger jag som ligger på mage i sängen och håller huvudet uppe för datorns skull.