Är jag en eld
=D Jag börjar det här inlägget med en stor smiley. För det är vad hela jag är nu. Jag blev kanske lite väl lullig, och gick typ tre gånger på toaletten innan timmen var slagen. Det måste ha runnit rätt igenom, för det kom lika mycket varje gång och fick magknip av nervositet också. Både jag och L stod i kulisserna och ville gå på toaletten när folk redan hade kommit in och börjat sätta sig, så det var inte riktigt läge när vi ett par minuter senare skulle ligga framför dem. Vi hade lätt till skratt, men vi skärpte till oss innan vi äntrade scenen. Kullerbyttorna gjorde jag som om jag aldrig hade gjort något annat, och jag tyckte det gick som smort sånär som på skjortan som jag krängde av mig och skulle kasta på L och som var tänkt att fastna på henne, men som inte gjorde det. Men jag tyckte inte att jag njöt så mycket som jag ville men nervositeten släppte förvisso omedelbart, och det kanske på grund av vinet. Hade uppvärmning med röst innan, och bara det gjorde mig lite smått desperat då jag inte har funnit magstödet än och tycker att luften ibland går ur mig när jag pratar. Vi hade genrep tidigare idag med alla in - och utgångar mellan scenerna och uppbyggnaden av dom med rätt personer till rätt scener och så vidare. Även med ljud och ljus till, som en från teatertvåan fick uppdraget att styra och som fick lära sig allt först på genrepet. Då hade L redan förklarat ljussättningen till varje scen, men han missade ändå att det skulle vara mörkt när jag och L skulle lägga oss på golvet och "väcka" oss med ljuset. Lätt fixat, att bara kommentera ändringar och dylikt efter genrepet, men jag hade ändå en liten föraning om att det kan bli något småfel som vid vår filmgala då filmkameran inte hann sättas på. Men när S hade presenterat oss och det var dags att inta scenen så gick allt som det skulle. Till slutet, då han inte ändrade det större scenljuset till spotlighten som vi i början vaknade upp i. Det som skulle vara så snyggt! Är så besviken! Hade så velat se det, ikväll blev det filmat, från början till slut hur det såg ut från det att vi vaknade till slutet av scenen när vi befann oss i samma spotlight ljus. Jag sittandes och L ståendes lite snett framför mig, allt skulle vara så stilistiskt snyggt med mörker runt omkring oss i bara spotlight ljus som sakta skulle dämpas och avsluta scenen. Men nejdå, istället var det det stora ljuset över hela scenen som sänktes till mörker, han glömde förstås bort det. Hela poängen var att L med sista repliken skulle avsluta scenen med att först tala upp till henne/författaren/hon som skrev in oss i denna scen och som var ljuset, bokstavligt som bildligt talat - och sedan avsluta med orden Du är du. Nu är det nu. Jag hörde allt ett par fniss, speciellt när jag med min replik Think outside the box satte mig i den ihåliga kuben. Men det blev mer skratt under min andra scen som handlade om en imaginär kille som jag blev kåt på typ. Hoppas att folk fattade lite av min scen, eller åtminstone tänkte till om. Som jag sade i min långa harang på slutet som var riktad till både L:s karaktär och publiken: Vad tror du inte alla andra gör? Dom spelar mer teater än vad vi gör. Sitter, tittar, lyssnar eller inte. Tittar vad som finns att se på, en yta. Lyssna eller inte, det är upp till dem.
Jätteglad och nöjd med kvällen! Nu tänker jag för en gångs skull skriva ut hela namn. Tack Viveca och tack Lennart för snabb, kort och sen hjälp som var ändå har varit otroligt givande och inspirerande. Tack alla tjejer och de två killarna i klassen som gjorde kvällen möjlig, och tack Linnéa som engagerade sig och ville göra scenen med mig - det hade inte gått utan henne. Lite tänkte jag väl också förstås på oss när jag skrev den, att jag skulle vara A och hon B.
Jag kan säga att jag längtar till nästa år. Var jag än hamnar så blir det i alla fall teater, har ju i alla fall en plats säkrad på en skola. Ska bli så kul; få känna samma sorts gemenskap, göra det man passionerat brinner för och lära mig mer om mig själv och mina möjligheter som bor i min kropp. Men jag kommer nog bo själv då för en gångs skull. Visst, jag älskar sambolivet och kan inte bärga mig tills när jag får dela rum och tid med en som jag verkligen vill det med, det vill säga en pojkvän. Men jag vill också kunna bo själv. Det har varit två helt olika upplevelser, på Gotland bodde jag och M i en lägenhet tillsammans med varsitt rum. Här har vi bott i ett rum med två sängar. Nästa gång blir det som sagt i samma säng! Men nu vill jag ha tid för mig själv. Bry mig om mig själv. Älska så djupt igen kommer jag förmodligen inte göra, inte heller vilja. Tänker inte glömma kärleken, bara bevara den. För det är ju trots allt den som får mig att glöda. Gör mig framgående. Utan den hade inte ens teater varit någonting för mig. Det vet jag, för det har jag känt av och till. Så egentligen, tack mest Kasmand för att du finns, och att jag lärt känna och älska dig. Om du tycker att jag är bra med ord, så ska du veta att jag inte finner ord för hur mycket jag älskar dig.
Är jag en eld är teater veden, men det är du som är tändstickan.