Forgetmenot

Hela fredagskvällen ägnade jag åt en blogg som jag hittade. Som alltid när jag stöter på en ny blogg som jag finner intressant läser jag igenom den från start och fram till senaste inlägget. Det är verkligen intressant, även om jag kan bli lite rastlös någonstans i mitten och ögnar igenom lite snabbare om det är en riktigt mäktig blogg som hållit på ett tag. Och så jag med min empatiförmåga (!) Som så förut har jag levt mig in för mycket och mår verkligen dåligt med dem som skriver, då det har varit sådana människor som har varit med om jobbigt. Nu var det en som handlade om en tjej som hade väntat ett helt år på att det skulle bli åtal mot en kille, hennes pojkvän, som hade våldtagit och misshandlat henne och som hon lyckades bestämma sig för att fly ifrån en dag. När hon väl fick besked så stod det att åtalet skulle läggas ned, trots bilder på hennes blåslagna kropp. Då kan man verkligen börja undra. Hur fan kan sådant gå till? Det är skrämmande att sådant existerar och att det är så pass vanligt. Att gå runt och vara rädd, vara hotad och bo på skyddad adress. Jag blev nästan deprimerad på riktigt ett tag och började fundera en massa, dra likheter. För hur kan jag känna så mycket om inte jag själv har eller haft liknande känslor själv? Jag vet inte, men blir illa berörd av att läsa att människor får stå ut med så mycket smärta, fysisk som psykisk.

Fysiska övergrepp
Slag, sparkar, bett, knuffar, strypningsförsök, vapenhot för att hota eller skada.
Psykiska övergrepp
Överdriven svartsjuka, kontrollbehov beträffande kvinnans tider, aktiviteter, klädsel och frisyr, sätter gränser för vem hon träffar eller pratar med, trakasserar henne på arbetet, förstör hennes betydelsefulla saker,
Verbala övergrepp
Ständig kritik, förödmjukande tilltal, nedvärdering, orättvisa beskyllningar, falska anklagelser om otrohet, hot om våld mot kvinnan och personer som är viktiga för henne
Sexuella övergrepp
Tvinga någon till sexuella handlingar mot dennes vilja-
Själsligt övergrepp
Förlöjligar kvinnans tankar och värderingar, förhindrar kvinnan att utöva sin tänkande

En misshandlad kvinna passar sig noga för att inte göra något fel. Hon är vaksam på mannens humör varje dag för att slippa drabbas igen. Efter ett tag ses våldet som normalt för av kvinnan, då försöker hon istället minimera sina skador.

Skador efter misshandel
Efter att ha levt i ett förhållande där man blir misshandlad få olika skador.
De är vanligast att kvinnorna besöker akutmottagningar, gynekologer, öron-näsa-halsläkare, tandläkare och psykmottagningar.

Vanliga skador är:
Psykiska skador
Depression, förvirring, allvarliga sömnstörningar inkl. mardrömmar, humörsvängningar, ätstörningar, ängslan och panikattacker, vanföreställningar, självmordsbenägenhet.



Jag kan inte säga att jag har blivit fysiskt misshandlad, tack och lov. Det om något skrämmer mig när jag tänker på relationer, att någon kan förändras så och börja göra en illa och få en att tro på att det är ens eget fel. Den man älskar, och som påstår sig älska en tillbaka. Bortsett fysiska övergrepp, så känner jag mer eller mindre igen de övriga övergreppen. De uppräknade psykiska övergreppen känns för överdriva och extrema för att jag ska ha varit med om det, men verbala och själsliga övergrepp kan jag med tungt sinne erkänna att jag känt. Som att jag inte skulle få vara jag med allt det jag är, fått höra saker om mig själv, blivit kritiserad hit och dit på olika sätt och på min ångest, som att man inte skulle ha rätt att må dåligt. Som att inte det gör att man mår dåligt då ...  Känt mig hotad och rädd men inte vetat om det verkligen kan vara så, och nedvärderad. Som att man inte vore något värd, och haft mindervärdeskomplex som kanske inte var komplex. Men istället så väljer man att inte se, tror på att killar kanske bara gör misstag, och så kamouflerar de sig bakom det. Tror att det bara är ens eget fel, och att det sitter hos sig själv. Så blir man mer besviken och värderar sig själv mindre, tror att man visst förtjänar det man får. Det kanske är så. Men fattar inte vad det är man har gjort. Förvirrad är nog det jag blir mest av relationer som betyder något. Har frågor, men blir vägrad svaren.  

Vet inte vad jag ville med allt det här. Kontentan var i alla fall att jag gillar att hitta bloggar där människor delar med sig av sådant som är svårt och jobbigt, och hur de tar sig sig igenom det och står ut, för det om något är styrka.