Forgetmenot

Känner mig helt avtrubbad, gjort hela dagen. Bortdomnad verkligheten, som om jag hade ett stort avstånd till mig själv. En del av mig säger mig att jag är, jag finns - en annan säger du är ingenting. Jag ser mina händer skriva framför mig, undrar vad det är för del. Min hud, min vilja som finns inuti, musklerna som utför mina handlingar - som tillför bokstäver, meningar och en betydelse i bloggen. Som ger mig betydelse. Just nu känner jag ingen betydelse. Som att jag inte vore någonting värd. Att jag varken vore värd att må bra eller min värsta fiende. Inte heller mig själv, att inte få vara värd att stå upp för sig. Att inte få lov förtjäna sin egen kärlek och respekt till sig själv. Man kan ge utan att ta. Men man kan inte ge utan att få, annars har man snart ingenting.