Famlar i blindo och faller fritt

Jag svimmade nyss. Eller svimma är väl lite att ta i, men vad ska man kalla det. Faller fritt. Jag slumrade till och sov en timme efter att jag var ute och fotograferade lite förut. Jag vaknade och uppdaterade mig lite på internet. Så kommer jag på att jag inte letat i min gula bag som ligger på översta hyllan i min garderob, efter mina hörlurar som på något mystiskt sätt har försvunnit. Jag kliver bestämt upp med förhoppningen att de faktiskt ligger där, vilket inte var det bästa. Jag fattar inte vad som kommer hända, bara att något händer och hinner inte mer än att öppna dörren till garderoben och höra L fråga efter mig vad ska du göra förrän det händer. Jag vet inte om jag hinner sträcka mig upp efter väskan, men allting börjar flimra för mig, som att huvudet letar efter en frekvens som inte finns. Jag famlar i blindo efter något att ta emot mig med men finner ingenting, och så dunsen. Jag hör fortfarande L:s röst som säger Sofia, vad gör du?, Sofia. Som att det ekar. Känner dunsen mot golvet när mina knän viker sig rakt under mig, och faller över mig själv. Medvetandet blir så smått lite mer medvetet och jag kan resa mig upp på samma gång som L också reser sig med förvissningen om att hon skulle bli tvungen att plocka upp mig eller att jag vore döende. Haha, kan inte låta bli att skratta. Så låg jag där som en groda också, påstod hon. Sant, dörren var väl i vägen så att jag snarare föll rakt ned än framåt. Jag föll hårt på båda knäna så att det gör ont ännu, och armarna landade framför huvudet som fick sig en smäll. Men det känns inte så mycket när det händer, jag är ju helt borta. Känns mer inne i huvudet än fysisk smärta. Det dunkar dock i huvudet fortfarande, om det var för att det fick sig en redig smäll eller för att det var en extremt snurrig gång vet jag inte. Känns mer inuti huvudet än huvudvärk. Frekvensen kanske inte har hittat sig än. Man har ju hört att det kan hända saker när folk slagit hårt i huvudet på olika ställen. Tänk om jag plötsligt börjar se saker, eller höra sådant som inte finns i vår frekvensvärld. Jag ska inte påstå att det handlar om frekvens, jag vet att jag har lågt blodtryck och jag reste mig som vanligt för fort. Men man vet ju aldrig ...

Kommentarer
Postat av: Kvasthilda

Ouch. Jag har också lågt blodtryck, som de flesta i min familj. Sonen har trillat i golvet ett par gånger o jag tippade en gång när min pappa klippte mig, som ung tonåring. Lite farligt med en sax framför ögonen ;) Ögonen klarade sig o håret blev inte snedklippt....


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback