Brutalt äkta och verkligt
Har äntligen fått i mig mat, efter många timmars läsande. Jag hittade en ny blogg igårkväll, den här gången var det en tyngre sådan än de jag brukar hitta. Jag hade hittat den genom en annan blogg jag har följt ett tag, och det är väl oftast så man hittar de lite tyngre bloggarna, i varandra. När jag länkade mig till den nya bloggen, visste jag från den första som då hade bloggat om det att det handlar om kampen mot cancer för en ung tjej. Det kändes tungt redan från början, eftersom jag själv fått den erfarenheten hur det känns att komma förlora någon så småningom. Första inlägget man kan läsa i bloggen, dvs den allra senaste, ser man är skriven av hennes pappa - och man förstår direkt "slutet". Men började som sedvanligt att börja läsa vid bloggens start, vilken började 2007. Stängde av datorn i rent tvång av mig själv för att klockan hade blivit halv två, och att jag skulle upp sex timmar senare, men jag hade lika gärna kunnat fortsätta vidare halva natten. Jag fortsatte idag direkt när jag fick tid, och jag visste ju vad jag hade att förvänta mig ju högre upp i bloggen jag kom. Men sedan helt plötligt, jag var helt oförberedd på det, efter ett koncist inlägg om sin medicinering, var det ett inlägg från mamman då M hade blivit snabbt mycket sämre. Nästa inlägg förklarade mamman att det var över, att hon hade fått somna in i sin egen säng och hur fint det hade varit. Jag tänker inte gå in på närmare detaljer, för det är värt att läsas av varje enskild person med egna ögon, och sinnen. Men svårt var det att läsa hur sjukdomen bröt ner hennes kropp; hur smärtan, orken och förmågan försämrades, första håret som följde med handen när hon drog med den igenom det - men också lyckan i sorgen som hon står för och som framkallar en sådan respekt till dessa människor som får lida, speciellt då denna tjej som ju blir stor genom detta delgivande. Men sedan finns det också de fall där bitterheten och sorgen tar över, men det är egentligen inte så konstigt. Det är en helt ofattbart modig och inspirerande tjej som verkligen ger av sig, delar med sig och låter läsarna följa med på hennes resa och kamp mot sjukdomen. Väldigt úng och vacker tjej på både utsidan och insidan. Mycket tragiskt att denna onda sjukdom finns i världen, och ibland inte kan botas - och att det händer unga människor. Den tyngsta livserfarenheten som den sista för den själv, och traumat för de som förlorar den man älskar. Det finns att läsa både moderns blogg, och pojkvännens som jag skummade lite i. Pojkvännens blogg har jag sträckläst hela eftermiddagen till nu, och det var fruktansvärt jobbigt att läsa. Vet inte hur många liter jag har gråtit, för hennes smärta och det sjukdomen gjorde mot henne men också för honom, och deras gemensamma lust och vilja till livet och varann. Vilket mod, och vilken styrka! Att trots det onda, fokusera på det goda. Framförallt hennes känslor, men också hans är helt beundransvärt. Sorgen och kärleken till sin största kärlek som på ett brutalt sätt tas ifrån en. Ingenting som man kan göra något åt. Det går inte att formulera hur grymt orättvist det är. En mycket stark upplevelse att läsa! Något man verkligen tar till sig, och är ingenting man glömmer. Läs! De skriver båda två väldigt bra också, förvånansvärt bra. Alltså: jagefrisk.blogg.se och therealcolombo.blogg.se - och förslagsvis i den ordningen också. Tung läsning, men ack så beundransvärd och ett måste. Trots sorgen så finner även han en glimt av ljus och hopp i sin senare del av bloggen. Det som hon stod för, och som hon såklart bara ville att han skulle hitta igen. Jag kan inte undvika att fundera över hur svårt det måste vara att veta att man efterlämnar sig sin familj och den man älskar, hur jobbigt det kommer att bli för dem och är, såväl som för en själv. Men kanske också för dem, betyder det för den att hitta den där livsglädjen i vissheten att man möter döden. Underbar klok människa som man vinner mycket visdom av. Underbara människor och vacker kärlek, som man inte förstår varför det ska hända dem. De hade allt framför sig, framförallt sig själva ... Varför ska det hända? De fick uppleva något äkta mellan sig i alla fall, något så brutalt äkta ...