Koncentrationens dag
Idag var en dag av koncentration. Vi hade C-E hela dagen, och lektionerna med honom går ut på ensembleträning, det vill säga samarbete i gruppen. Som alltid börjar hans lektioner med att bara gå runt (han ska inte ens behöva säga till) stretcha kroppen, och hitta sin längd. Idag kände jag att jag hittade den för första gången och kunde hålla den, utan att hålla fokus på "tråden" som drar en uppåt mer än ett par minuter. Det utvecklas till godmorgon - hälsningar och därefter med olika hälsningar som handklapp, puss på kinden, smek eller örfil, sniff på halsen, bocka eller något improviserat som någon kommer på för stunden som etableras hos alla innan det utvecklas vidare till att göra dialoger med dessa. C-E är noga med att vi ska vara neutrala i ansiktet, och att vi bara ska göra handlingarna. Han, fick vi reda på idag när han diskuterade och förklarade vissa grejer som tydligen var lite oklart i klassen, tycker inte om ordet känsla. Överhuvudtaget! Vilket jag blev lite smått irriterad på, eftersom A är för det - men att det visserligen ska komma ur handlingen. Vilket jag går med på, fine. Men det blir känslor! Med vissa blir mötet med dialogerna mer laddade än med andra känner jag, och går då ifrån med något mer vunnet. Personkemi eller inte, men aktioner ger känsla - Stanislavskij har blivit min nya idol!
Resten av dagen spenderade vi mycket koncentrerade på stolar i ring, och med en egen position på denna. Därefter gå runt i ringen, med ögonen på den bredvid åt samma håll hela tiden, och inta den positionen tills man kommer runt till sin egen igen. Detalj uppmärksamhet! Det gick sådär, ett par stycken fick tillbaka sin som den började, inte fler. Vi gjorde det två gånger, och det gick nästan sämre andra gången. Jag tror att det handlar lite om den individuella komforten och storleken, alla kan inte breda ut sig lika mycket som en annan till exempel och tvärtom att man kan krypa ihop mer på en stol och låta händerna ligga eller hänga mer eller mindre på de olika sätt som man kan göra. Svårt att se hur det ser ut på alla håll, om någon sitter vänd åt det hållet som man går runt i. Men det värsta är ändå maraton - övningen, som går ut på att gå i olika tempokompositioner, i tre olika delar, i varje del också komma ihåg saker som att hitta en partner nummer ett, en varsin stol och byta bollar med varandra, i nästa del tänka på nästa tempokomposition, hitta en partner nummer två och en gemensam stol med nummer ett, sista delen ha en alldeles egen tempokomposition och dessutom komma ihåg att stanna vid gemensam impuls, sätta sig på sin stol, hitta partner nummer ett och byta boll eller stol - och jag vet inte vad. Det är mycket att tänka på helt enkelt! Jag glömde helt bort när och att jag skulle hitta en partner nummer två, och tredje delen hade jag inte stor koll på vilket också blev en svårighet när jag inte hade denna partner. Men men, bra övning - övning ger färdighet.
Resten av dagen spenderade vi mycket koncentrerade på stolar i ring, och med en egen position på denna. Därefter gå runt i ringen, med ögonen på den bredvid åt samma håll hela tiden, och inta den positionen tills man kommer runt till sin egen igen. Detalj uppmärksamhet! Det gick sådär, ett par stycken fick tillbaka sin som den började, inte fler. Vi gjorde det två gånger, och det gick nästan sämre andra gången. Jag tror att det handlar lite om den individuella komforten och storleken, alla kan inte breda ut sig lika mycket som en annan till exempel och tvärtom att man kan krypa ihop mer på en stol och låta händerna ligga eller hänga mer eller mindre på de olika sätt som man kan göra. Svårt att se hur det ser ut på alla håll, om någon sitter vänd åt det hållet som man går runt i. Men det värsta är ändå maraton - övningen, som går ut på att gå i olika tempokompositioner, i tre olika delar, i varje del också komma ihåg saker som att hitta en partner nummer ett, en varsin stol och byta bollar med varandra, i nästa del tänka på nästa tempokomposition, hitta en partner nummer två och en gemensam stol med nummer ett, sista delen ha en alldeles egen tempokomposition och dessutom komma ihåg att stanna vid gemensam impuls, sätta sig på sin stol, hitta partner nummer ett och byta boll eller stol - och jag vet inte vad. Det är mycket att tänka på helt enkelt! Jag glömde helt bort när och att jag skulle hitta en partner nummer två, och tredje delen hade jag inte stor koll på vilket också blev en svårighet när jag inte hade denna partner. Men men, bra övning - övning ger färdighet.
Kommentarer
Trackback