Forgetmenot

Jag tror jag har gjort mig lite bättre vän med vem det än är. Jag lade som sagt in lite papper i den byråliknande möbeln, och hade den öppen tills en person som jag berättade det för stängde igen den hårt som för att se att den inte åkte upp av sig själv. De stack och har varit borta under kvällen, själv pysslade jag lite här i rummet och kommit i fas med mig själv. Lagade lite mat, hade mig ett snack som om denna osynliga person kunde höra mig, tog en promenad med en kompis och stötte på några får och såg sedan första programavsnittet av Idol. Nu känns det bra! Jag är inte alls lika rädd som jag varit de senaste kvällarna. Mörkret skrämmer mig inte lika mycket, och det känns inte som en farlig närhet. Jag tror att det är en vän jag har som spökar för mig. Jag talade om för honom/mig själv/ut i rummet att han gärna får vara här och att jag inte har någonting emot honom, bara han inte skrämmer mig om kvällen när det är mörkt. Jag tror han lyssnade, för det kändes redan då ganska bra och som ett samförstånd rådde i rummet. Samförstånd, ironiskt nog hade vi teaterlektioner idag då vi övade samförstånd, gemensam impuls och hemlighetsmakeri vilket jag däremot inte förstår mig på och är svårt. Under kvällen har jag dock märkt att den lilla dörren inte är öppen, men att den är på väg upp som att den lika säkert som den sitter fast, sakta tränger sig loss. Får se om jag låter den vara öppen hädanefter, det var min avsikt redan idag när jag tog mig an problemet, men då slängde som sagt en människa igen den och jag hann inte tänka mer på det. Jag har inget emot, och kan förstå dom som inte tror på "spöken". Själv är jag också sådan som ifrågasätter först, och är rationell. Men allting är inte förklarligt här i livet, och jag som dessutom gått naturvetarlinjen tror att det finns svar att finna i vetenskapen med biologin, kemin och fysiken. Självklart har jag undrat över om jag inte tog miste på lampa, och vad det var som hände - men jag vet vad jag gjorde, såg och tänkte. Ingen annan lampa som var tänd, och hade lampa, gick sönder. Självklart har jag utforskat den lilla dörren, det finns motstånd för den att fastna där. Jag kan inte förklara det. Men som jag tror på "spöken" och har fått höra att det spökar här - finns det inga andra alternativ. Jag tänker inte argumentera emot andra som tror annat. De är för mig inskränkta, och har antagligen inte förmågan att känna av energier och inte heller förmånen att få den upplevelsen. Jag kan faktiskt känna mig lyckad att jag har den förmågan. Även om det är läskigt och gör mig rädd, som jag till honom, så vill jag ha möjligheten att komma närmare. Vid rätt omständigheter! Inte vid mörker och nattetid, för som jag uttalade - det är skrämseleffekten som är det mest skrämmande - och det är såklart ett resultat av alla spökfilmer och andra skräckfilmer som sker i mörker. Men självklart är det skrämmande och riktigt läskigt när jag känner att någonting finns nära och jag känner mig iakttagen. Men då gäller det som sagt att göra sig vän med det främmande. Får se hur det ter sig imorgon, om den lilla dörren är öppen eller inte. Men nu ska jag sova gott!

Det är läskigt att vara rädd, men jag är ju inte ensam i alla fall.