Once-in-a-lifetime-moment i ett berusningstillstånd

Är det en dag som denna som man borde se Baksmällan? Jag sätter nog på en film i datorn så småningom och kryper ihop med antingen Oboy och kakor eller en burk cola och chips, men då blir det en bra film. Skräck vågar jag inte själv, men Ghost eller Inga tårar med Persbrandt är mina alternativ. Kvar i sängen blir jag i alla fall, huvudet är lite tjockt och ögonen tunga. Det blev sent igår. Det är var kulturnatt i stan, och vi i klassen (jag kallar alla teaterklasserna för klassen nu) lyssnade på vår allas egna R när han spelade och sjöng så fint. Sedan mat på ett hak, jag och R delade på en pizza som om vi vore Lady och Lufsen (han har en inneboende pizza hos mig), och sen hem till en tjej i närheten och började dricka. Vi försvann några igen klockan åtta för att se på improvisationsteater, vilket var riktigt kul. Tillbaka igen och ett antal öl senare drog vi några igen ut på stan till ett ställe. Jag kände att det blev en öl för mycket, börjar lära mig hur många öl jag tål snart - men det beror väl på ölsorten också kanske. Har fått vissa ölfavoriter nu i alla fall, lite kul, och har kommit fram till att jag föredrar mörk öl, som New Castle och Samuel Adams. Men ska jag fortsätta såhär kommer jag snart få en ölmage, haha. Singstar, skratt och öl är vad jag minns av kvällen. Inte för att jag har några minnesluckor, men jag var nära på att slockna när vi var ute. Öl går direkt upp, men det är gott. Jag dricker för att det är gott, inte för att bli full - men resultatet blir ju dock detsamma. Men det är kul! Jag blev lite halvt irriterad när en person frågade om mitt förhållningssätt till alkohol, när han såg mig med en ölflaska i handen och jag förstod att han var nykterist. Lika mycket som jag tycker att det är fel att vara emot nykterister och anse dom vara tråkiga eller som att de skulle ha något sorts fel som inte dricker, är det också fel att vara emot de som dricker. Jag respekterar de som inte dricker alkohol, om de inte tycker om det eller av andra skäl tar avstånd ifrån det, men varför ska det vara fel på vare sig det ena eller andra? Syfte och anledning kan man ha rätt att ifrågasätta, framförallt mot sig själv. Det häftigaste av allt var ett riktigt once-in-a-lifetime-moment när jag och R promenerade berusade bredvid varandra. Jag minns det som att vi inte snubblade, men att vi skrattade så man nästan hade svårt att gå - vi har hoppat i takt och otakt med varandras steg förut - och helt plötsligt när vi fokuserade på vägen kom det sig att vi gjorde just detta i precis samma ögonblick, inte en sekund senare - så jävla synkat. Som att inte det gjorde oss ännu mera exalterade. Riktigt häftigt! Och det under fylla, haha, det är knappt att det händer i teater. Mycket fascinerande och någonting man minns med tacksamhet. Verkligheten slår allt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback