Spöken i våra hus
Är inte i balans med mitt bloggande, dels är det nog medvetet men det oroar mig på samma gång. Förundras bara hur fort det går och tar till vara på varje ögonblick, varje människa. Jag kan ju som sagt det här nu, vet att det kommer gå fort och att det en dag är slut. Det har bara gått två veckor, påbörjat den tredje, men det känns som att jag varit här i en månad minst. Nu har jag bott in mig, och kommit in i svängen. Jag och min roomie flyttade från vår första gemensamma lägenhet som vi blev tilldelade, till en annan i slutet av första veckan för att komma lite närmare alla andra, så nu bor vi i ett hus (Överhuset) med andra människor. Det första huset (Herrgården) har kanske två lägenheter, och ett bibliotek. Vi hade klagat ganska mycket på olika saker där, och vi var fast beslutna att få flytta in i lägenheten på fredagen när vi bad om flytten på torsdagen. Huset är gjort av trä, vi tyckte det var kallt och jag hatade djuren som kom in, spindlar och till och med en larv fick jag ta. Dessutom sov vi i ett och samma rum, knasigt byggt, för det kunde lika gärna ha suttit en vägg mitt i det stora rummet. Det andra stora rummet var ett genomgångsrum med en soffa i och där hade nog ingen av oss velat sova. Vi hade hört ett rykte om att det spökade dessutom, men hade inte funderat mer över det. Dock kunde vi höra spring i huset på kvällarna, och när vi kom in på ämnet en kväll så delgav vi varandra våra erfarenheter och upplevelser om fenomenet. Det var samma kväll som när vi under dagen hade bett om att få flytta. Vi nojade väl upp oss lite grann, vi hade samma kväll hört en skräckberättelse om våldtäktsvågen i Örebro, och vi kunde inte sova. Dessutom berättade J att hon känner av det där med energier och temperaturer. Då blev jag som mest rädd när hon sade att hon uttryckte sitt obehag. Vi kände båda av det, eftersom vi hade pratat om det också, plus att vi hörde saker. Jag hörde spring som att någon sprang i en trappa, och dörrar som slängdes igen. Som sagt, så fanns det ingenting på övervåningen över vår lägenhet förutom en tom vind. På andra sidan av en låst dörr i vårt sovrum finns ett bibliotek, och om det bodde någon på andra sidan huset vet jag inte. J sade sig höra dörrarna i vår lägenhet smälla mot varann och toaletten spolas, toaletten hörde jag inte, men jag kan hålla med om att vattensystemet sattes igång. Kusligt var det i alla fall, och jag är glad att jag bor i ett något modernare hus nu. Herrgården är det äldsta huset här på skolområdet, så konstigt är det väl inte om den gamla greven från förr vandrar omkring och vaktar sitt hus. Vi har en teori om att han skrämde oss för att vi hade bestämt oss för att flytta under dagen, som för att vi inte ville bo i "hans" hus. Men det har även hänt konstiga och kusliga saker här också. En bok föll ned på mig en morgon klockan sex från hyllan över sängen, den stod längst in mot väggen och en tjock bok låg framför dessa, så det var märkligt att det kunde ske. En byrå intill väggen har förutom lådor också en liten dörr med en repögla som handtag. Den dörren har jag sett stått öppen och vet att jag en gång drog igen den till och med, mer har jag inte rört den och har heller inte lagt större vikt vid det. Jag frågade J idag när jag kom in efter skoldagen och såg dörren stå öppen om hon någonsin hade rört den. Det hade hon inte sade hon, och eftersom det finns motstånd i dörren och kräver att den dras upp så finns det bara ett alternativ. Det är läskigt! Men det riktigt skumma hände förra helgen när det var fest i huset. Jag hade gått upp för att gå på toaletten, och då det var mörkt så vågade jag inte gå in utan att tända lampan i halltaket. Jag gjorde så, och jag kunde gå in för att tända i köket och "mitt" rum och sedan till toaletten. När jag så satt med toadören lite på glänt såg jag att lampan i hallen släcktes, och jag tänkte att jaha, nu har den gått sönder. Jag gör det jag ska, släcker ned allt och går sedan ned igen. Frid och fröjd, förrän dagen därpå när jag berättar saken för J när vi står i hallen för att gå ut och hon sakligt säger att det finns ju ingen lampa. Nej, det gör det inte. Men jag vet vad jag gjorde, tänkte och såg. Läskigt! Och mycket mystiskt, när det inte ens finns redskap för "spöket" att använda sig av. Men jag ser det som att den ville mig gott, den gav mig ljus.
Såhär ser det ut när man kommer in och står i dörröppningen, dumt att ha två dörrar, köksdörren är onödig - de slår bara i varann. Och dessa glipor finns alltid där när man inte orkar eller kommer ihåg att skjuta till när man varit inne på toallet. Lite läskigt när det är kväll och mörkt. 
Vårt kök
Min hörna
Införskaffade mig dessa filtar för 35 kr/st - en till mig och en till K.
Han är mig närmare ju mer jag har att associera mig med honom. 
Den öppna dörren som jag tror inbjuder till att jag ska lägga något där,
jag lade in lite skolpapper och hoppas att den inte står öppen om nån dag igen.
Underbart fin bambi som jag såg på en loppis och var tvungen att köpa för åttio spänn.
Liknar min mormor o morfars katt med sin vita haka och stora ögon. Visst finns en likhet ... :)
