Så många tillfälligheter, men bara en är rätt att ta i akt
Skrek rätt ut när jag kom ut från toaletten precis. Dörren var öppen, den lilla! Det var den inte när jag nyss gick in dit. Fastän jag som sagt inte är rädd längre, och har vant mig att det finns "någon" här och dessutom haft ett halvt öga på dörren i två dagar nu som stängd, så kom det som en chock nu. Varför just nu? Jag kan nästan med säkerhet, eller i alla fall en sorts visshet, säga att den inte skulle gått upp om jag inte hade gått in i toaletten just nu. Jag gick in dit av en helt annan orsak än det man egentligen ska göra inne på en toalett. Kanske på grund av den som han ville visa/säga att jag inte är ensam? Att J var inne på sitt rum och jag på mitt håll, var det ett ypperligt tillfälle att göra slag i saken. Som om det bara väntades på det! Har som sagt haft lite halvkoll på dörren, utan att lägga större vikt än att notera vad den varit under dessa två dagar som förflutit sedan senast. Och så helt plötsligt! När jag är som mest oförberedd på det. Det lilla tillfället! Det hade varit lättare att se den vara öppen någon gång under dagen, än nu. Det kan inte vara en tillfällighet, därav skriket ... Nu står den öppen, och det får den fortsätta med. Lite testing om "han" dessutom kan stänga den, inte för att jag behöver mer bevis - men ändå ... Skrämseleffekt, ja! Känns lite halvbra att ha den öppen då, men jag tror inte att det skulle vara lika läskigt att se den stängd då. Ska jag vara lite halvrolig mot mig själv så kan jag ju tänka på The shining, öppen dörr eller låst ... Men nej, jag vill inte skrämma upp mig själv ännu mer. Vill kunna somna relativt bra inatt än vad jag gjorde igår. Igår somnade jag närmast förtvivlad.