Forgetmenot

Produktivitet och effektivitet är mitt mellan namn. Jag har under veckan hunnit med att hämta ut och lämna in medicin i två omgångar, jag beställde tid hos frisören och för synundersökning och klaffade in dem på samma dag med en timme på mig. Jag var inne i stan och kollade på ett café som jag såg sökte en person, men kände inte att det var rätt. Jag kontaktade även en människa på stagepool för jobbcoaching och pratade också i telefon med honom. Han gav mig upplysningar hur jag skulle gå tillväga med arbetsförmedlingen och jag har formulerat min vilja i små mål. Att eventuellt börja på jobbcoachingen och därifrån få mod, ta mig mod till att gå på castings och göra det till en rutin utan att förvänta mig något. När jag väl kommit in i det kan jag börja förvänta mig och kämpa för roller. Jag gav mig också ut på ett äventyr i slutet av förra veckan då det var hårmodell casting inne i stan. Jag var först på plats och gav mig ut på en promenad, en kvart senare hade det kommit några stycken som satt och väntade, under den senare kvarten kom det ännu fler innan frisören började ta upp tre och tre för att prata med och känna på hårmanen. Därmed lyckades jag komma lite längre bak i kön och jag var inte bufflig nog att gå upp först. Typiskt, han kommenterade det till och med när jag väl insåg att det var värt att ställa sig i kö och fick komma upp. Men då hade han redan hunnit prata med och få de långhåriga modellerna och vi var båda överrens om att mitt hår inte ska vara kort. Tack och lov! Förresten insåg jag under tiden att hårmodell inte är min grej, jag vill ha kvar mitt hår och kunna bestämma över det själv. Så det var väl bara bra och var väl som det skulle vara så som det blev. Nästa casting, riktiga casting, gör jag för en roll av något slag i filmens värld.

Idag var dagen jag först var på terapi, sedan en halvtimme senare satt jag i frisörstolen och timmen efter det i ögonstolen, eller vad det nu kallas när man testar synen på olika sätt. Fick som svar när jag frågade att det inte går att operera bort mitt synfel, men att det kan vara värt att be om konsultation på S:t Eriks ögonmottagning om vad för metod som kan vara bäst för mig om jag vill göra något åt mina ögon. Köpte mig en jordgubbs milkshake på McDonalds och kände mig flaschig med min nya frisyr på vägen till arbetsförmedlingen. Måste nämligen vara inskriven för att kunna få beslut att få jobbcoaching. Där som först sprack det i min lilla bubbla. För att vara inskriven måste man såklart söka jobb, och jag var ärlig om mitt tillstånd och hon tyckte själv att det var värt att gå hem och tänka på saken och vill inte ge mig den pressen som kommer med och riskera att jag mår sämre. Tack för det, men fan, då får jag inte jobbcoachingen på stagepool. Hon påpekade väldigt utmärkande att filmroller söker man inte, och filmstjärna får du bli på eget håll. Måste söka vanliga jobb, för att kunna få ett beslut om jobbcoach på annat håll än på arbetsförmedlingen. Tant! Självklart tror "folk" generellt att det är filmstjärna man vill bli. Orka bry sig, huvudsaken man vet själv vad det är man brinner för och vad som är grejen, de som känner mig vet förhoppningsvis bättre. Det lamslog mig med en häftig smäll och mörkret syntes igenom min välgjorda för dagen fasad. Kom hem och blev till en liten pöl men tilllät mig inte att bli mer än ett par droppar innan jag på tvång och rutin gjorde mig en korv och kaffe, satte mig i solen för att känna någon sorts värme och hopp men gick istället in för att skriva av mig istället. Känns bättre nu, och skrev också ett ärligt lite självutlämnande mail till jobbcoachen för att be om råd. Men jag säger det till mig själv, ingenting kan stå ivägen för mig även om minsta lilla kan slå ned mig. Det finns alltid en väg. Men om man till slut har gått alla vägar ...